vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tulo

Somewhere over the rainbow..

15 aug 2017 12:14
Sitter på ett flygplan påväg söderut. Just nu flyger vi över bergmassivet som tillhör Mont Blanc och det är vidunderligt vackert. Höga bergstoppar täckta med snö, mitt i augusti, och molnen ligger som tussar lite här och där. Jag har så vansinnigt ont i hjärtat. Tårarna rann så på flygplatsen, att jag trodde att dom minst skulle tro det var nått lurt med mig eller nått och komma och hämta mig typ.

10 dagar fick jag med pappa. Många timmar där jag fick hålla hans hand, prata med honom, sjunga för honom, lyssna på hans favoritmusik på Spotifylistan jag satt ihop och säga om och om igen hur mkt jag älskar honom och att han varit/är den bästa pappan i hela världen. En sån pappa som alla önskar att de haft, och jag haft turen och få ha som min.

Men nu är jag tvungen att åka till Frankrike igen. För jag tog inte med mig hundarna, när jag slängde mig på planet, i panik att jag inte skulle hinna hem innan det var försent. Och älsklingen har tagit sin semester för att ta hand om dem, men nu måste han tillbaka till jobbet och då måste jag tillbaka. I den värmen som råder där nu, kan man inte lämna dem ensamma många långa timmar i sträck utan det måste bli såhär.

Jag vet att pappa förstår, jag har frågat tusen gånger om om han tycker att jag sviker honom och han har skakat på huvudet och sagt nej. Och även om jag vet det rent förnuftsmässigt så är hjärtat så himla ömt nu. För jag vill ju sitta där. Hålla hans hand, hjälpa honom med dricka, köpa choklad till honom. Se till att de ger han allt han behöver, och berätta historier som får honom att le. Sjunga alla våra gamla favoriter för honom och klappa hans silvergråa hår. Jag vill inte sitta på ett flygplan som glänser i solen, med vackra bergstoppar under sig som tecknar sig så mäktigt emot den djupt blåa himlen.

Jag vill inte.

Jag har nog sett min pappa i livet för sista gången. Inga mirakel i världen kan nog ändra på det. Han kommer inte resa sig upp och promenera ut därifrån. Han kommer inte ringa till mig nått mer och fråga om solen skiner på mig..

Jag går sönder.

Kram!
/Tulo

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Princess: (15 aug 2017 13:43)
<3

Tintomara: (15 aug 2017 18:13)
<3
Du måste ju. Var glad att ni fick den här tiden. Det finns inget att ångra.

bellavit: (17 aug 2017 08:59)
<3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

522 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tulo en ros

Tulos senaste Ord

» Snart går planet..
7 sep 2017 22:09
» Pappa är nu min ängel..
27 aug 2017 17:20
» Somewhere over the rainbow..
15 aug 2017 12:14
» Mitt i stormens öga.
8 aug 2017 14:07
» Han har åkt igen..
27 jun 2017 23:08
» Min pappa..
22 jun 2017 19:08
» This ain´t my first rodeo..
23 maj 2017 13:02
» Många mil blir det..
24 mar 2017 21:37
» Nytt år..
31 jan 2017 15:27
» Världens bästa..
14 dec 2016 18:08
» Om man visste..
29 okt 2016 21:41
» Vad gör jag här?
5 sep 2016 18:26
» Imorgon är det måndag.
31 aug 2016 22:10
» 2007
25 aug 2016 19:56

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::