Tulo
Han åker..
4 jun 2014 09:58Vi har spenderat i princip varje möjlig stund tillsammans sedan augusti förra året. Ringt tusentals telefonsamtal och ännu fler sms under de stunder vi inte kunnat ses.. Och nu åker han bort i nästan 6 veckor för att arbeta i USA. Dessutom blev avresan nu idag, onsdag morgon, istället för som planerat natten mellan sön/måndag. Allt skedde i ett rasande tempo, kris då en av de som jobbat på projektet plötsligt inte kunde jobba längre och personal måste dit ögonakrök.
Så igår blev det frenetisk aktivitet för att få ordning allt. Jag åkte dit och hjälpte honom med tvätt och jox innan han kommit hem från jobbet. Sen gick vi iväg och åt en lunch innan vi fortsatte med allt som behövde göras. Innan jag visste ordet av så var det dags att kramas en sista gång och åka hem.
Känns inte som man är redo att säga hejdå, men det kanske jag inte hade varit på söndag heller. Jag blir bara så orolig att något ska hända honom och att han inte ska komma hem igen. Han ska jobba på en 60 meter hög maskin, och riskfritt är det ju inte även om jag antar att dom tagit alla säkerhetsåtgärder som går.
Jag åkte hem och la mig i sängen och det kändes helt galet att tänka att det ska dröja så länge innan vi ses igen.
Ringde och väckte honom kl 4 och sen pratade vi från det han satte sig i bilen tills han kom fram till kollegan han skulle plocka upp längs vägen ca en timme senare.
Nu har han precis ringt och sagt hejdå innan planet lyfter. Känns så tomt och ensamt, och jag vet att det kommer att bli bra men just nu är det bara så.
Han är världens snällaste, goaste, underbaraste man och jag längtar längtar längtar tills han är hemma helskinnad igen.
Kram/
Tulo
