5 nov 2013 08:38
Jag undrar vad som är farligast. Att vädra åsikter, tankar eller att låtsas att dom inte finns. Försvinner dom då? I landet lätt och lagom får man ju aldrig egentligen ha åsikter om något eller någon utan helst ska man ju bara finnas och vara sådär underbart politiskt korrekt. Kanske därför det finns så jävla många tråkmånsar i detta land. Som inte vågar sjunga inför andra, inte vågar dansa utan att vara stupfulla, inte vågar prata om något annat än gardinupphängningar eller Zlatan och som köper sina kläder på HM och äter tacos på fredagar samtidigt som dom tittar på Så ska det låta. Aldrig blir dom arga, aldrig säger dom ifrån utan låter istället folk trampa på dom på jobbet med nån slags förhoppning att dom får en stjärna i himlen för att dom är så tåliga.
I detta landet beundrar vi personer som Ensam mamma söker Johanna som för 10:e gången berättar om sitt barn som dog, allt för att få vara med i tidningen. Vilken jäkla tur att den där stackars ungen dog så hon har en anledning till att sitta på löpsedeln och prata ut.. Vi gör squats så det står härliga till för då säger Johanna att vi får fina rumpor, och har vi tur kanske hon kan visa oss någon fin tröja också som vi kan köpa och känna oss lite mer som henne. Tydligen läser över en miljon människor hennes blogg varje vecka. Vad faan säger det om oss egentligen?
Jag tycker det är en hel del som skulle behöva pratas om i detta land. Öppet. Som invandringen tex. Överallt hör jag människor som reagerar, som viskar om någon som var med om något och oj oj oj, har det inte blivit lite mkt nu. Men jag lovar att skulle det komma till kritan så har dom då faan inget negativt att säga om invandrare. För då har man ju fördomar och är en såndär hemsk person som inte fattar att dom har haft det hemskt.
Bara detta att det ska vara så jävla tabu är nog för att göra mig till galen invandrarmotståndare tror jag. Jag har väl faan rätt att bli rädd över att stora gäng drar runt så fort mörkret kommer, vilket är ca 16.00 från nov-mars, och rånar folk i stan. Jag har också all jävla rätt att bli rädd över att jag blir rädd över att jag faktiskt känner att jag börjar få ett motstånd till dessa i grupp. Något jag ju inser är fel, eftersom dom som vi alla, är individer och inte skall dras över en kam.
Men jag börjar tycka att det ska finnas något system som gör att dom kan straffa ut sig. Straffa ut sig hela vägen över landets gränser igen. Sköt er eller packa er jävla ryggsäck och dra!!! Och ta hela jävla familjen med er!
En av de som attackerade min väninnas son skrev samma dag på fb "Fuck Aina, fuck soc, fuck staten, hela landet är bara fyllt av horungar".. Och sen tog han 3 polare med sig och rånade och misshandlade en 16 åring som faan inte gjort honom ett skapandes gram mer än att åka på samma buss. Som igår återigen fick åka till sjukhus pga kraftig huvudvärk som vägrar släppa. Dom tror att det är nån hjärnskakning som ska ge med sig. Men vad faan!
Kan ingen säga till den där jäkla losern att han kan dra då? Om staten och soc är så dumma så behöver han ju inte vara här? Eller? Men nej då, vi bara tycker synd om honom. För han är ju satt i en sån sits att han inte rår för att han attackerar folk på en buss..
Var tar allt detta vägen? Ska man inte våga gå ut på gatorna efter det blir mörkt? Är det ok? Ska våra gamla får klara sig utan hemhjälp på helgdagar i Rosengård? Är vi snälla nog då? Har vi visat att dom kan rövknulla oss som nation nog när dom styr och ställer precis allt efter mörkret har landat? Är vi snälla nog då? Är vi lagom då? Är vi öppna nog då? Hörde på CNN för några dagar sedan hur dom pratade om Sverige och att vi låter flyktingar välla in. Härligt, då vet alla hur snälla, lagom och underbara vi är. Hela världens samvete, hela världens skafferi och lekplats!
