Tulo
Jag springer..
1 aug 2013 23:50Jag har aldrig varit en person som kan springa. Hela min uppväxt så var det så otroligt jobbigt varje gång man skulle springa, i skolan eller om någon kompis ville släpa med en ut och jogga. Jag plågades och kunde inte förstå hur människor kunde tycka att det var roligt eller skönt. Jag dansade och red.
Men förra hösten fick en kompis mig med ut. Mest för att hon var så hjärtans glad och så gärna ville att jag skulle följa med, och jag tillslut inte hade hjärta att säga nej längre.
Hon tog med mig ut till ett motionsspår, och det tog väl ungefär 100 meter innan hon hade sprungit ifrån mig, gasell som hon är.
Det är många backar i det spåret och jag trodde jag skulle dö, innan jag släpat mig runt de 5km som slingan var. Aldrig kunde jag tro att jag skulle frivilligt ge mig ut för att springa, utan någon som helst draghjälp ifrån någon annan.
Sen när vintern kom började jag springa på löpbandet på gymmet. Korta pass som sakta blev längre och längre. Det är ju så skönt på ett band, inga stenar eller rötter att bry sig om, allt bara flyter. Men nu har jag så äntligen börjat springa själv, ute i skogen och jag får en väldigt tillfredsställelse ifrån det även om jag inte skulle säga att det är någon enorm njutning just under tiden. Ibland dyker den känslan upp, man känner sig stark och snabb men sen försvinner den ju lika fort och man kippar efter andan som en fisk på land.
Jag springer nu 5 km på ungefär 29 minuter, och idag sprang jag 3,7 på 21.46. För er som kanske är vana löpare är ju detta skittider, men för mig är det som om jag är Carl Lewis eller nått. Jag försöker ge mig ut varje eller varannan dag. Jag har ju aldrig kunnat springa om så livet hängde på det. Och nu gör jag det, segar mig igenom men ibland njuter jag av det. Kanske kan det bli en löpare av mig tillslut ändå! Ingen absolut ingen vore gladare än jag. Jag drömmer om att vara en person som kan ha små korta shorts på sig, och löpa runt och se sådär lyckligt sportig ut som jag tycker dom ofta gör. Jag vill vara en löpare!!
Vad som är mindre bra är att jag har gått upp lite i vikt efter min operation och det verkar stört omöjligt att gå ner dom igen. 5-6 kg och jag både känner och ser det. Men nu, just nu när jag skriver detta, så inser jag att jag ska ta tag i det. NU!
INNAN jag sitter där med 20 extra kg att släpa runt på! Löpningen hjälper nog till, men för mig gäller det att få ordning på maten igen. Jag äter för mkt strunt just nu. Goda kickar som kittlar dödsskönt i kistan just när jag äter det men som ger mig dåligt samvete efteråt. Jag vet vad jag behöver göra, jag har gjort det förut och nu är det bara att bita ihop och göra jobbet!
Håll gärna tummarna!!
Kram/
Tulo
