vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tulo

Min lille kille är vuxen nu.

23 feb 2013 10:27
Igår kom han hem, ifrån GMU´n. Han har varit hemma en gång tidigare men då fick han inte komma hem i uniform än. Det fick han denna gången. Han klev in genom dörren, grönklädd och fin. Det tjocka håret snaggat och plötsligt såg jag att han var vuxen. En man. Jag är så makalöst stolt över honom. Han är verkligen mitt allt. Han är snäll, omtänksam, rolig, stark, en god vän, den bästa sonen någonsin. Glömmer inte när jag för några år sedan skulle hämta honom vid bussen en sen eftermiddag, snön yrde och det var mörkt. Plötsligt ser jag honom längs vägen och bredvid går en liten figur som jag först trodde var en liten tjej, men när jag kommer närmre ser jag att det är en liten liten tant. Sonen bär på två ICA kassar och han nickar till med huvudet som en signal att jag ska åka och vända och jag gör så och sen följer jag dom på håll. Han följer tanten dit hon bor, och sen kommer han ut. Jag frågade honom om hon bett honom om hjälp, eller om han visste vem hon var. Då sa att att "Nej, det gjorde hon inte men det är ju så mkt lättare för mig att bära kassarna i snön" eller nått i den stilen.. Skrev om det här på Ord vill jag minnas efter det hände, men nått i den stilen sa han och jag kände mig så stolt över att han såg att hon kunde behöva hjälp och frivilligt erbjöd den.

Nu förändras livet både för honom och mig. Han står inför ett helt nytt kapitel i livet där han ska hitta sin egen grej, vara vuxen och forma sitt eget liv. Jag ska hitta ett liv där jag är mer ett stöd när det efterfrågas och inte vara den som styr skutan längre. Jag ska försöka hitta tillbaka till min egen lycka, som jag känner på nått sätt försvann lite på vägen.

Inte så att jag är olycklig, det är jag verkligen inte. Men såren efter exmannens hastiga flytt och det faktum att jag insåg att jag levt så många år med någon som faktiskt hade en stor del av sig själv gömd för mig, det är inte nått som verkar försvinna i en hast. Jag vill hitta ett nytt kapitel i livet men just nu vet jag inte var jag ska hitta det.. Ska jag flytta? Ska jag fortsätta med hundarna? Vad ska jag göra egentligen?

Jag vet inte. Jag bara vet att nu har jag en vuxen son, praktiskt taget utflugen och kvar är jag. Nått behöver jag göra med mig själv. Får försöka lista ut vad.

Kram!
/Tulo

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Tintomara: (23 feb 2013 11:13)
Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

523 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tulo en ros

Tulos senaste Ord

» Sorgen efter pappa..
14 jan 2018 13:07
» Snart går planet..
7 sep 2017 22:09
» Pappa är nu min ängel..
27 aug 2017 17:20
» Somewhere over the rainbow..
15 aug 2017 12:14
» Mitt i stormens öga.
8 aug 2017 14:07
» Han har åkt igen..
27 jun 2017 23:08
» Min pappa..
22 jun 2017 19:08
» This ain´t my first rodeo..
23 maj 2017 13:02
» Många mil blir det..
24 mar 2017 21:37
» Nytt år..
31 jan 2017 15:27
» Världens bästa..
14 dec 2016 18:08
» Om man visste..
29 okt 2016 21:41
» Vad gör jag här?
5 sep 2016 18:26
» Imorgon är det måndag.
31 aug 2016 22:10

Dagens namn: Anton, Tony
:: reklam ::