Tulo

Vad gör jag?

30 sep 2012 10:01
Han ringde i onsdags, och vi hade ett långt superbra samtal om allt mellan himmel och jord. Han är ju journalist och sa att han var helt överöst med jobb pga den stora bokmässan som är i stan med att sy upp möten, intervjuer osv.
Jag och kompisen hade ju bestämt att vi skulle gå på mässan, nått jag brukar göra, och det talade jag om.
Han sa att helgen skulle nog bli ganska galen men att han ville att jag skulle höra av mig när jag kom till stan så fick han se om han kunde komma loss. Jag lovade att göra det och så flikade jag in att jag inte varit säker på om han skulle vilja träffas igen. "Va? Såklart jag vill! Tänk inte ens så, släpp den tanken!" Och så babblade vi lite till och sen sa vi att vi skulle höras av. Han sa att det kanske skulle bli svårt men att söndagen förmodligen skulle vara bättre än lördagen..

Jag kom till stan igår vid 13 och slog då en signal på telefon, inget svar så jag lämnade ett meddelande att han kunde väl ringa när han kunde. Åkte till kompisen och plötsligt kom den ena saken efter den andra ivägen så vi kom aldrig iväg till mässan trots allt och därför bestämde vi att jag skulle vara kvar och sen att vi skulle gå på mässan som idag. Inte hört nått av honom så jag ringde igen vid 18.30 men lämnade inget meddelande. Tänkte och sa till min kompis att nu är det lika bra att skita i detta, han kan ju omöjligt vara intresserad. Han tyckte att jag ju omöjligt kan veta vad han haft för sig och att jag skulle bara avvakta. När kvällen kom så frågade han om jag sagt att jag var kvar i stan, och när jag svarade nej så tyckte han att jag skulle bara skicka ett sms och tala om att jag är kvar och att vi skulle gå ut. Gjorde så vid 22.30 tiden. Sen gick vi ut och kvällen var halvt kaotisk och jag hade lätt kunnat vara utan den.. Men ja ja..

Men nu är det söndagsmorgon och inte ett ljud ifrån honom.
Känns ju helt hopplöst.

Nu vill jag skicka följande "Hallå där! Förstår absolut om du haft fullt upp i helgen, men radiotystnaden (lite kul eftersom han jobbar på radion) ifrån dig får mig att tro att du kanske inte vill höras/träffas igen trots allt. Jag vill gärna fortsätta lära känna dig, men nu känns det som jag jagar dig och det vill jag inte. Och säkert inte du heller i så fall.. Har jag fel i detta så vet du ju var jag finns, och blir glad att höra av dig! Ha det gott! / Tulo"

Vad tycker ni??
Kram/ Tulo

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

eMissen: (30 sep 2012 11:21)
jag tycker inte du ska behöva skicka mess, han hade ju förvarnat att det skulle vara mycket. han hade ju kunnat säga "jag har för mycket i helgen och kommer inte hinna ses eller ringa" men nu höll han en förmodligen omöjlig träff ändå möjlig. för att han hoppades att det skulle komma en lucka som inte kom. det är ju fint att han höll den möjligheten öppen! låt han ha lite mer tid, några dagar till, sedan kan du skicka messet. tycker det är bra att du skriver att du inte vill jaga, det tror jag de flesta kan relatera till.

Tintomara: (30 sep 2012 12:25)
Noja inte! HÖR vad karln säger! TA DET LUGNT!!! Folk prioriterar jobbet, det har jag ju gjort i hela ditt liv - lite för mycket tycker jag nu, jag kunde gott ha tagit ledigt och varit med på skolavslutningar och sånt, inte för dig och din systers skull så mycket (ni hade far, farfar och farmor jämt) utan för min egen.
eMissen håller jag med här ovan.

Princess: (30 sep 2012 13:46)
Jag tycker ändå han kunde hört av sig. Ett sms har man alltid tid att få iväg och det är dålig stil att inte höra av sig. Jag har börjat tänka så att man ska säga vad man tycker och inte gå och undra, man är ändå vuxen. Och jag tror inte på det där att man har så mycket att göra på jobbet att man inte kan skicka en tanke. Hoppas han hör av sig, och jag tycker gott du kan skriva som du känner! Kram

Elle: (30 sep 2012 13:54)
Ett ynka sms typ "så glad att du hört av mig, hinner inte nu, galet här!" till en TJEJ MAN ÄR INTRESSERAD AV i det allra mest sköra tillståndet i en gryende förälskelse... prioriterar man ner det kan man ju bara ana hur ett framtida liv kommer att te sig tillsammans, när vardagen tar över och nyfikenheten svalnat...

Kit: (30 sep 2012 14:02)
Folk är olika bra på att kommunicera. Hans stil verkar från det du skrivit vara långa samtal över korta meddelanden. Om du känner att du måste ha bekräftelse från honom hela tiden är han inte rätt man för dig. Om du däremot kan vänta på att han får göra saker i sin takt har ni säkert många fler samtal att se fram emot.

Men, ja, hade jag fått ett sådant mess av någon jag var intresserad av men som visste att jag hade BOKMÄSSAN att göra så skulle jag bli irriterad och tycka att personen i fråga inte hade lyssnat på mig och dessutom var konstigt klängig efter att vi känt varandra så pass kort tid.

Elle: (30 sep 2012 14:13)
Haha, Kit, jag tycker att du verkar så himla klok och bra, och jag håller med dig i sak, men tycker att du vinklar din till synes diplomatiska kommentar en del nu. Jag skulle också känna att det kändes klängigt med ett sådant SMS om jag vore en sådan sorts person som tycker att det är OK att prioritera ner ett snabbt sms (vi snackar en halv minut, han måste väl t ex gå på toa ibland? Stå i kö till lunchen? Etc, etc.) till någon man är intresserad av och känner sig lite angelägen att ha en fortsatt kontakt med. I min värld är det inte att söka ständig bekräftelse när man i en skör lära-känna-varandra-fas önskar få ett litet pip till svar när man själv (på hans anmodan) tagit kontakt ett flertal gånger. Lever han? Är han död? Är han alls intresserad? Skänker han ö h t minsta lilla tanke till henne när han är på jobbet? En enda liten halvminutstanke en hel helg? Jag tycker inte att det är konstigt att man undrar om man inte etablerat en trygg relation. Just för att de inte setts så mycket är det ju EXTRA viktigt att han hör av sig. Förstår han inte det, när han dessutom är medveten om att han sårat andra på det viset förut, då får man nog ställa sig in på att det blir likdant, eller värre, framöver. Är det värt det så är det. Vi är alla olika. Men nej, inte onormalt att reagera över radiotystnad, INTE abnormalt ängsligt eller klängigt. Inte i min värld.

Kit: (30 sep 2012 14:57)
Ella: Vad kan jag säga? Den erfarenhet jag har av män säger att de kan ha helt andra behov och vanor när det kommer till att höra av sig, men jag vill inte framställa det som ett män är på X vis och kvinnor på Y och att det på något sätt är en universell sanning alla måste acceptera.

Däremot är det viktigt att man
hittar en partner vars kommunikationsstil liknar ens egen. Nu skulle jag bli fruktansvärt orolig (och sårad) om min flickvän inte hade tid att höra av sig under en dag, men alldeles i början av vår relation skulle jag aldrig ha tagit för givet att hon MÅSTE vara i kontakt hela tiden. Det gäller att ha forståelse för hur annorlunda människor kan vara, och att en annan slags kommunikation inte innebär att man inte står för de känslor man sagt sig ha. Att kräva att någon ska anpassa sitt sätt att kommunicera efter så kort tid tycker jag visar på ett stort bekräftelsebehov och väldigt lite empati för folk som helt enkelt inte har den där insikten att ett litet mess kan betyda så mycket.

I relationsdiskussioner ser jag ofta hänvisningar till "Kärlekens fem språk", och par som har problem just med hur och hur mycket man kommunicerar verkar just prata "olika språk". (http://www.bokus.com/bok/9789179995867/karlekens-fem-sprak/) Själv vet jag inte hur mycket det stämmer, men det kan vara ett bra ställe att börja läsa om det, och fungera på vad man själv och ens partner har för "språk" och för behov, och hur man ska kunna respektera det och kommunicera sina känslor utan anklagelser eller aggressioner.

Elle: (30 sep 2012 15:53)
"Att kräva att någon ska anpassa sitt sätt att kommunicera efter så kort tid tycker jag visar på ett stort bekräftelsebehov och väldigt lite empati för folk som helt enkelt inte har den där insikten att ett litet mess kan betyda så mycket." Jag har aldrig sagt att en ska kräva något. Och inte heller att beteendet behöver spegla de verkliga känslorna. Men oavsett kön: han har medgett att han tidigare fått höra att han är för dålig på att höra av sig. Tulo har tidigare uttryckt att hon känner sig lite osäker på hans intresse. Han är (förhoppningsvis) en vuxen man. Är han intresserad av T och ändå underlåter att dra slutsatsen att ett litet sms vore kanske taktiskt att svänga ihop när hon försökt nå honom tre gånger, då tycker jag att det tyder på ett rätt tråkigt sätt att prioritera tin tid, eller ganska allvarlig brist på lyhördhet eller empati. Ett sms under en hel dag är inte detsamma som att anpassa sig totalt efter någon annans kommunikationssätt.
Respekt och kommunikation goes both ways.

Tintomara: (30 sep 2012 15:56)
Många intressanta tankar här.
Jag tycker hur som helst att det är för tidigt i relationen att ställa allt på sin spets och riskera att spoliera något som kanske kan bli bra. Skynda långsamt... (det är inte vad du är berömd för, men du kan väl försöka?)

Tulo: (30 sep 2012 18:27)
Fick ett sms imorse där han skrev: Oj, vad hittade ni på? Jag satt bland finkulturella journalister.. :)

Jag skrev att vi gett oss ut på avenyn och att kaos är ordet som bäst sammanfattar kvällen. Kände mig som FN innan kvällen var slut, helt klart en nackdel av att vara den som är nyktrast. ;) Å andra sidan är det bara en dusch som behövs nu så är jag piggelin igen.. Vad händer för dig idag då?

Detta skickade jag en timme efter jag fått hans sms, eftersom jag inte såg det direkt.. Och.. Inget svar..

Vet inte vad jag ska göra..

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: