Tulo
Välja det som fungerar!
22 mar 2012 19:05Hann inte ens vakna igår innan telefonen ringde. Försökte låta pigg när jag svarade på nr som jag inte kände igen. Och det var den jag hoppades. Chefen på det stora företaget som ville erbjuda mig jobb. Det var ett bra samtal även jag hade önskat att jag varit lite mindre nyvaken, men jag tror inte han märkte nått. Hur som helst så ska jag till Sthlm nästa vecka och träffa han och flera andra chefer och få en grundläggande utbildning på deras produkter.
Jag ska vara deras ambassadör som det så fint heter, förmodligen eftersom det är ett amerikanskt bolag, och ut och möta deras kunder. Han hade ju sagt att det fanns massor med möjligheter om jag nu var så bra som han hade hört, och detta är ju ett superstort företag så vem vet vad det kan bli av det. Jag får väl känna mig för och se hur det utvecklar sig.
Jag hade knappt hunnit lägga på innan det ringer igen, och då är det chefen för företaget i grannstaden som säger att "Varför ringer du inte?" varpå jag svarar att jag har ju inte ens hunnit ringa än men hade tänkt det. Han ville att jag skulle komma in och äta lunch med han och hans kompanjon vilket jag lovade att göra.
Väl där så var även deras största leverantör med på lunchen och det gick väldigt bra. Jag åkte med dom till företaget och där började bearbetningen. Dom var helt bestämda att dom bara skulle ha mig att börja jobba där. Jag skulle få kliva rakt in och ta över en tidigare anställds kunder och jag fick välja om jag ville ha en rejält tilltagen månadslön som jag senare fick omvandla till provision om jag ville, eller bara rulla vidare på månadslönen. De radade ut flera fina löneförmånder, och helt klart blev det lite svårare att säga nej.
Den ena kompanjonen hade tidigare arbetat som rekryterare för ett stort företag, och han sa att "Jag ska vara helt ärlig med dig. På alla år jag jobbade där, och alla människor som kom in genom dörrarna för att intervjuas för olika positioner på företaget, så är det väldigt väldigt sällan man möter någon med din potential." Jag kände att jag hajjade till lite för mkt för att jag skulle vara riktigt "cool, calm and collected" men jag var verkligen helt oförberedd på en sån komplimang så jag bara reagerade instinktivt men tackade såklart och sa att det var väldigt roligt att höra.
Ja, summa summarum är att dom vill att jag ska börja jobba från och med måndag. Och dom är såå bestämda att dom ska ha mig, så det kändes som dom skulle gå med på vad som helst bara jag sa ja. Och hur kul det än låter att få jobba där, och med alla möjligheter som finns där så kan jag ju inte ta det. För ska sanningen fram så skulle ju tyvärr aldrig min jäkla nacke palla med det. Fast det vet ju inte dom.
Jag kände inte att jag ville säga det, har ingen lust att tala om att det är jättekul att dom tycker jag är jättebra och att dom vill ösa trevliga löneförmåner över mig, men min nacke är alldeles för jäkla kass för att jag ska klara att jobba heltid hos dom. Typiskt!!
Vid ett tillfälle under besöket på kontoret så vred den ena gubben över sin dataskärm mot mig och visade sin inkorg, där låg flera hundratals mail med människor som ville ansöka om just det jobbet dom erbjöd mig. Och han sa att "säg bara ja, så slänger jag dom allihop, för jag vet att vi kan inte hitta någon bättre för vårat företag än dig. Det är dig vi ska ha!" Och jag tänkte för mig själv att.. Hmm, alla dom där har förmodligen en nacke som samarbetar och det kommer man jäkligt långt med.. Men jag sa inget såklart.
Så jag är ju tvungen att säga nej till jobberbjudande nr 2. Nr 1 hoppas jag ska vara en vara så jag klarar av det. Och jag har pratat med FK och dom säger att jag får prova utan att riskera nått, så det hoppas jag ju verkligen stämmer.
Men sonen är ju stor nu, och jag behöver ju hitta nått som fungerar och som kan vara lite mer att lägga fokus på och som kan vara nått utmanande för mig men dock inte för min nacke. Lite strulig balansgång det där.. Men jobberbjudande nr1 tror jag att jag kan forma ganska mkt själv, och genom att visa framfötterna så kan jag nog få jobb i den utsträckningen jag klarar av. Även om jobb nr2 hade gett mkt mer pengar och förmånder. Men hu så jobbigt att hoppa på nr2 och sen få smita därifrån med svansen mellan benen för att min nacke inte vill vara med i matchen. Det kostar om nått!
Just nu ska jag i alla fall försöka att fokusera på att jag blivit erbjuden jobb som jag inte sökt, på allt bra dom sa och jag ska inte fokusera på det jag inte klarar av. Att välja positiva tankar kommer man långt med! Så det kör jag på!
Kram!
/Tulo
