vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tulo

Varje jul samma sak..

21 dec 2009 22:53
Min syster har en förmåga att alltid på ena eller andra sättet förstöra julstämningen.
Vissa år har det varit genom att konstant med krävande ton fråga ut en vad man har tänkt att ge hennes barn och hur mkt det kostat.. Inget hymlande här inte om att det är tanken som räknas. :(

Till saken hör att hon har så länge som jag kan komma ihåg dragits med ekonomiska bekymmer. Det tidigaste minnet jag har av det är väl när hon stal D-mark av mina föräldrar och inte precis en 10 d-marks sedel utan flera 100 d-mark som på den tiden typ 30 år sedan var värda en väldig massa..

Sen kom vi till att hon flyttade hemifrån och ringde och grät för hon hade ingen mat och mamma och pappa susade dit med matkorg och annat som hon behövde.
Sedan har det bara avlöst varandra, jag kan inte komma ihåg en tid då han faktiskt haft pengar utan det har bara gått i ett känns det som. Den ena katastrofen avlöser den andra och man hinner knappt hämta sig mellan varven.

Senaste krisen var att dom skulle fått 14 tusen drygt av FK vilket senare slutade med 500:- (lång historia som jag inte ens orkar gå in på) och därmed var ju liksom julen förstörd. Jag ringde dit idag och hon var helt förstörd och grät och grät så jag fattade knappt vad hon sa.. Summa summarum= Dom har inga pengar.

Och man känner hur klumpen i magen växer och hur jävla hopplöst allt känns för man har liksom ingen lösning. Och egentligen, vem ska ha lösningen på ens liv egentligen?
Hon är ju mästare på att ge faan i att ta tag i saker utan bara skjuta det under mattan tills det är så stort så man snubblar över det. Hon har vissa möjligheter att komma på fötter, dom skiter hon i.

Hon håller på ett sätt hela familjen som gisslan för vi mår ju superdåligt över hennes situation och har hjälpt henne massor av gånger, men vad hjälper det?
Ingenting.. För hon reder liksom aldrig ut roten till det onda. Gå till skuldsanerare och få rådgivning vill hon inte höra talas om och ursäkterna är många till varför hon inte skulle kunna få hjälp.. Trots att jag överbevisat henne om att det inte stämmer så går hon inte dit.

Så nu sitter man här.. Ont i magen för att man vet att hon har det så jävligt, inga pengar till julklappar och julmat.
Och inte har man möjlighet att låna ut pengar man inte har, för dom kommer ju aldrig tillbaka.

Och såklart är ju mitt onda i magen ingenting emot hennes onda i magen, men hur länge ska man tycka synd om någon som inte tar chansen att hjälpa sig själv?

Kram/ Tulo

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Aurora: (21 dec 2009 23:12)
Fast om hon ständigt blir hjälpt ur kriserna av nära och kära, och har tendenser till att skjuta på saker och inte ta tag i grejer - vad har hon då för motivation till att lösa det själv?

Självklart behöver det inte vara ett medvetet beteende, men hon är ändå själv ansvarig för sitt liv. Men det är svårt att stå bredvid. Svårt svårt svårt.

Tulo: (22 dec 2009 06:15)
Precis så är det ju! Att hon får hjälp och det gör ju att hon förmodligen inte känner att hon måste ta tag i saker utan låter det rulla på för det finns alltid någon där som löser problemen..

Jag ska erkänna att jag bävar för den dagen då jag är ensam kvar (om det nu händer, jag kanske dör före mina föräldrar) och ska vara den som tar hela lasset själv.. Som läget är nu så håller hon ju hela familjen gisslan i sitt miserabla liv!

Monchichi: (22 dec 2009 10:24)
Du är gissla/offer för hennes sätt så länge du går med på hennes gisslandrama. Men i alla andra hjälporganisationer måste hon även göra något i utbyte, visa att hon är intresserad att förändra sitt liv - Du som anhörig har faktiskt rätt att kräva en förändring hos henne också, eftersom du hjälper henne. Alla har vi ansvar för vårat eget liv, hon också men även du har ansvar till din familj och till dig själv i första hand, genom att inte bli gisslan på det viset. Men det är svårt som aurora säger, eftersom det lätt blir medberoende och det är lika svårt det. Kramar och hopp om en okej jul för alla parter.

eMissen: (22 dec 2009 10:41)
å ena sidan håller jag med föregående talare, typ, men jag tänker också att det faktiskt kan finnas människor som *inte kan* hantera pengar. jag har en vän som är så, nu är han inte längre så skuldsatt för hans föräldrar tog tag i det. hela lönen går till mamma och pappa som betalar räkningar och ger en "månadspeng" och "lån" från bufferten om han behöver köpa nåt större... och jag har insett utmed åren går att det där nog var den bästa lösningen. tills nån går bort. :/ skillnaden är väl dock att min vän har gjort "skuldsaneringen" fast via sina föräldrar, och din syster inte vill just det.. då är det ju dubbelt så svårt. en "intervention"? familjen samlas och berättar att ni älskar henne och att det är skitjobbigt att se henne lida så för kaoset i ekonomin och att ni är överrens om att hon skulle behöva en skuldsanering för allas bästa?

Monchichi: (22 dec 2009 18:21)
eMissen> att låta någon annan göra just det jobbet är ju att ta ett ansvar för sig själv.

ventil: (22 dec 2009 19:57)
Socialen har såna konton om man inte vill blanda in sina släktingar, där betalar de räkningarna och sen får man det som blir över.

Tulo: (22 dec 2009 22:22)
Håller med fullständigt! Man måste ju ta ansvar för sina egna liv och så som din kompis gjort emissen är ju en bra grej som jag faktiskt själv gjort när jag låg i skilsmässa. Jag var så himla deppig så jag kände att jag redde inte upp det och då lämnade jag allt till mamma som tog över ruljansen tills jag kom på fötter igen. Egentligen gjorde hon det lite längre än nödvändigt, men det var ju väldigt skönt att ha någon annan som sitter och skriver in eländet på datorn en gång i månaden.. ;)

Men syrran verkar vara helt oförmögen att hitta någon som helst vilja till att ta tag i det och ursäkterna är minst sagt vältaliga.. :(

Tror precis som du säger att man skulle behöva ha någon form av intervention där man förklarar att man inte orkar med detta längre.

Ventil, det var verkligen bra att veta! Ska lägga det på minnet för det kunde kanske vara ett alternativ!

Monchichi, Du har helt rätt! Jag måste börja sätta ner foten och sluta att bli indragen i allt det där!!



eMissen: (22 dec 2009 23:05)
ventil: ja det var intressant! <3 socialen då.

ventil: (24 dec 2009 22:44)
Ja, så är det i alla fall i min hemkommun. God jul!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

522 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tulo en ros

Tulos senaste Ord

» Snart går planet..
7 sep 2017 22:09
» Pappa är nu min ängel..
27 aug 2017 17:20
» Somewhere over the rainbow..
15 aug 2017 12:14
» Mitt i stormens öga.
8 aug 2017 14:07
» Han har åkt igen..
27 jun 2017 23:08
» Min pappa..
22 jun 2017 19:08
» This ain´t my first rodeo..
23 maj 2017 13:02
» Många mil blir det..
24 mar 2017 21:37
» Nytt år..
31 jan 2017 15:27
» Världens bästa..
14 dec 2016 18:08
» Om man visste..
29 okt 2016 21:41
» Vad gör jag här?
5 sep 2016 18:26
» Imorgon är det måndag.
31 aug 2016 22:10
» 2007
25 aug 2016 19:56

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::