Tulo
Varje jul samma sak..
21 dec 2009 22:53Min syster har en förmåga att alltid på ena eller andra sättet förstöra julstämningen.
Vissa år har det varit genom att konstant med krävande ton fråga ut en vad man har tänkt att ge hennes barn och hur mkt det kostat.. Inget hymlande här inte om att det är tanken som räknas. :(
Till saken hör att hon har så länge som jag kan komma ihåg dragits med ekonomiska bekymmer. Det tidigaste minnet jag har av det är väl när hon stal D-mark av mina föräldrar och inte precis en 10 d-marks sedel utan flera 100 d-mark som på den tiden typ 30 år sedan var värda en väldig massa..
Sen kom vi till att hon flyttade hemifrån och ringde och grät för hon hade ingen mat och mamma och pappa susade dit med matkorg och annat som hon behövde.
Sedan har det bara avlöst varandra, jag kan inte komma ihåg en tid då han faktiskt haft pengar utan det har bara gått i ett känns det som. Den ena katastrofen avlöser den andra och man hinner knappt hämta sig mellan varven.
Senaste krisen var att dom skulle fått 14 tusen drygt av FK vilket senare slutade med 500:- (lång historia som jag inte ens orkar gå in på) och därmed var ju liksom julen förstörd. Jag ringde dit idag och hon var helt förstörd och grät och grät så jag fattade knappt vad hon sa.. Summa summarum= Dom har inga pengar.
Och man känner hur klumpen i magen växer och hur jävla hopplöst allt känns för man har liksom ingen lösning. Och egentligen, vem ska ha lösningen på ens liv egentligen?
Hon är ju mästare på att ge faan i att ta tag i saker utan bara skjuta det under mattan tills det är så stort så man snubblar över det. Hon har vissa möjligheter att komma på fötter, dom skiter hon i.
Hon håller på ett sätt hela familjen som gisslan för vi mår ju superdåligt över hennes situation och har hjälpt henne massor av gånger, men vad hjälper det?
Ingenting.. För hon reder liksom aldrig ut roten till det onda. Gå till skuldsanerare och få rådgivning vill hon inte höra talas om och ursäkterna är många till varför hon inte skulle kunna få hjälp.. Trots att jag överbevisat henne om att det inte stämmer så går hon inte dit.
Så nu sitter man här.. Ont i magen för att man vet att hon har det så jävligt, inga pengar till julklappar och julmat.
Och inte har man möjlighet att låna ut pengar man inte har, för dom kommer ju aldrig tillbaka.
Och såklart är ju mitt onda i magen ingenting emot hennes onda i magen, men hur länge ska man tycka synd om någon som inte tar chansen att hjälpa sig själv?
Kram/ Tulo
