Tintomara

När jag fick barn III

14 mar 2011 23:02

Det första egna hemmet ska jag berätta om nu. Det var en tvåa, hyfsat modern, ganska stora rum, intetsägande tapeter och golv och gulmålade kökssnickerier - ganska normal för sin tid. På första våningen låg den, vilket var praktiskt med tanke på barnvagn och sånt. För min man, som haft en etta med kokvrå förut (som han utnyttjat som ett pyttesovrum i stället) var det ju ett lyft, men för mig som kom från mina föräldrars villa kändes det lite trångt. Men vi hade verkligen haft tur som fick lägenhet en alls - som ni kan förstå av morsans kommentar på mitt förra ord!
Jag hade ju tänkt mig att vi skulle gå och köpa nya möbler, men se det hade vi inte råd med. Min man hade inte sparat ett kopek, trots att han haft jobb rätt många år vid det laget. (Jobb hade alla. Alla. Arbetslöshet fanns verkligen inte. Man kunde börja jobba när man var 14 om man det ville, och läsa vidare efter folkskolan var det många som struntade i. Jobba, tjäna pengar, skaffa bil var det som gällde. Och lägenhet nån gång i framtiden. Innan dess kunde man hyra möblerat rum hos någon privatfamilj, det var enda möjligheten om man inte ville/kunde bo kvar hemma. )
Så det fick bli svärföräldrarna avlagda soffa och fåtölj, och möblerna som min man haft förut - och ett par nya sängar, billigast möjliga, med gavlar i teak. (De skulle nog inbringa skjortan på Tradera nu!) Mina möbler från flickrummet passade inte in. (De tog jag med när vi senare köpte ett stort hus - men det är en annan historia.) Den där soffgruppen var så långt från det jag gillade som tänkas kan. Omodern, med ett gräsligt tyg i vinröd brokad. Åååå! Vad skulle mina kompisar tänka när de kom och hälsade på? Jag ville att vi skulle ta ett lån, det fanns ett speciellt lån som hette bosättningslån som unga människor kunde få. Men min man ville inte att vi skulle sätta oss i skuld för en sån sak, när vi hade vad vi behövde och jag hade studier att fullfölja som skulle komma att kosta. Ja, ja, han hade ju rätt. (Han var vuxen och jag var en skolflicka. Inte myndig ens, det blev man vid 21.)
Lägenheten låg i ett mindre hyreshus, ett av tre likadana. Arton lägenheter, mest bebodda av äldre. Mina svärföräldrar bodde i huset intill. Min mans etta som han nu flyttade ifrån låg i det tredje av husen. Hans mamma hade alltså haft nära till sonen, och hon hade för vana att gå in och städa och tvätta och allt sånt åt honom. Det var ju praktiskt för honom - och han åt middag hos dem mest varje dag, tror jag. Nu så här efteråt fattar jag inte att jag inte såg faran i detta. Men jag får återigen skylla på ungdom och oförstånd. För hon tyckte ju inte att det blev någon skillnad för att han hade råkat gifta sig - hon fick en till att ta under sina vingars skugga, liksom. En barnrumpa som ju absolut inte kunde veta något om hur man skötte ett hem, och ännu mindre att barn, eller tog hand om en äkta man för den delen. (Helt fel hade hon ju inte. Utom vad det gällde barn, jag hade tagit hand om min lillasyster jättemycket och visste precis hur man gjorde med allting, tackar så mycket!)
På veckorna fortsatte jag mina studier i Göteborg, bodde inackorderad och levde studentliv. På helgerna kom jag hem och var maka och svärdotter. Att då börja bråka om att hon varit inne och städat och grejat var ju inte lätt. Min man jobbade heltid och hon gick hemma hela dagarna, och hon gjorde det så gärna... Hushållsarbete var det ju faktisk skönt att slippa på helgerna, och att hon la på små fåniga dukar överallt och bytte gardiner mm fick jag väl svälja. Men roligt var det inte att inte få bestämma själv i sitt eget hem! En liten tagg blev det kvar i hjärtat... och det hade varit så roligt om det varit min man som gjort fint tills jag skulle komma hem på fredagseftermiddagen.
Nu var han inte på något sätt någon mullig mansgris - han var väldigt jämställd för att vara född på trettitalet. (-39, men ändå.) Men han var ju inte så dum att han tackade nej till gratis hushållshjälp... och så hade nog svärmor blivit väldigt sårad om han försökt. Mer om denna problematik - som blommade ut när jag fått barnet - senare.
Vi hade inte gott om pengar på något vis. Jag levde på studielån nere i Göteborg - 3500:- per termin. Det första hyresrummet kostade 200:-/mån. ser jag i min dagbok från den tiden. Men jag fick snart ett billigare och bättre som låg närmare skolan. Jag var ordentlig och förde kassabok och följde (nästan) en budget.
Utdrag ur dagboken:(detta var innan vi gifte oss) Mitt största problem är pengar. Budgeten är spräckt definitivt. 50:- till måste jag ta ut. Då är det 2450:- kvar till okt. nov. dec. Blir i alla fall 816:- i månaden. Men kan jag klara mig i 10 dagar på 73:-? De konton som blivit högre än beräknat är: Kläder, skor accessoarer, strumpor: 307:60. Böcker, nöjen, diverse: 259:95. Skönhetsmedel: 62:15. Tidningar: 35:80. Resor hem: 103:20. Tel.samt.: 13:50. Spårvagn: 59:-. Mat: 151:10.
Det ni!
För att återgå till hemmet så gav jag mig rätt snart på att sy överdrag till den hemska soffan och fåtöljen. Nu fattar jag inte hur jag vågade! Jag köpte en blåblommig kretong och satte igång. Konstigt nog blev det riktigt bra fast jag aldrig gjort något liknade förut. Det blev jätteskillnad i rummet!
Andra saker till hemmet skaffade vi efter hand. Kökslampa, strykjärn... jag fick en elvisp i julklapp av min man den första julen, och den blev jag väldigt glad åt faktiskt. Skönt att slippa springa över till svärmor och låna hennes!
Jag tror det var rätt nyttigt att börja vuxenlivet med lite knappa ekonomiska marginaler. Vi hade ju ekonomisk trygghet - båda föräldraparen fanns i bakgrunden, om något skulle köra ihop sig på allvar. Men tanken var ju att vi skulle klara oss på mitt studielån och min mans lön. Det gjorde vi också, även om han ibland lånade några tior av sin far i slutet på månaden.
Alla grejor som en baby behöver då? Babykorg fick jag från min moster, spjälsäng och barnstol fanns hemma sen min syster var liten, liksom lakan etc. Jag sydde ändå lite lakan och sånt själv. Kläder fick jag från en kompis som hade tvillingar, och hennes kusin som också hade flera barn. Och så fanns en del efter min syster kvar. Så stickade vi och virkade, min mor, svärmor och jag. Barnvagn däremot köpte jag en begagnad i Göteborg. Den kostade 125:- minns jag. Den var rätt liten , i pepitarutig i vitt och grått. Användbar och proper - men inte så där blå, stor och fin som jag hade drömt om... med höga höga hjul och ett handtag som krökte sig.... ni, vet, á la English Nanny.
Nu får jag nog sluta för denna gång....

Tillbaka till sidans topp