Tintomara
När jag fick barn I
11 mar 2011 10:01Alla små nyfödda man läser om bland nätbekanta får mig att tänka på när jag fick barn. Och utan att plocka fram några album (till eventuella unga läsare: det var nåt folk hade förr i världen, som en stor bok där man klistrade in pappersfotografier som man fick ifrån fotoaffären där man lämnat in sin filmrulle... äh, fråga eran morfar) ser jag bilderna av den unga (hjärtskärande unga tycker jag nu) mamman som strålar med de små flickorna. Hjärtskärande ung men redan gift. Det var så på den tiden, blev man man barn så gifte man sig, alternativt blev övergiven. Jo, det fanns de som levde ihop utan att vara gifta, men det sågs det ganska snett på där jag växte upp. Ordentligt folk tog saker i rätt ordning, och dit hörde inte att bli med barn innan man utbildat och helst gift sig och byggt upp ett hem. Nåja, jag var i alla fall förlovad och studenten hade jag också tagit, så skandalen kunde ju varit värre. En klasskamrat på gymnasiet blev med barn i andra ring. Hon gifte sig snabbt i krona och slöja och hela billevitten och det hette att hon då visst inte var med barn - hallå? Gifter man sig frivilligt när man är 18 och går i gymnasiet? Särskilt som vi på den tiden inte ens var myndiga förrän vid 21! Och en unges födelse är ju inte så lätt attt dölja, så varför börja med att ljuga om det? När jag blev med barn ett par år senare visste jag att det var det sista jag vile göra. Så det blev ingen krona och slöja och prinsessklänning för mig, och det känns fakist lite vemodigt. Men hellre det än hyckleri!
Oj, det blir visst långt det här. Jag får nog dela upp denna berättelse.
Fortsättning följer!
705 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tintomara en ros