Tintomara
Åsså blev det torsdag
9 okt 2010 00:43och det dagades ännu en morgon när jag varit uppe och surfat för att jag inte kunnat sova. Jag åt frukost med älsklingen och gick och la mig igen. Det känns förstås lyxigt att kunna göra det, men trist att behöva det!
Jag skulle egentligen åkt in till stan och fikat med mina (f d) assistenter, men en av dem låg hemma med sån där riktigt urvidrig förkylning, så vi sköt på det tills hon blir frisk.
Alltså blev det en av de där dagarna som jag tycker så mycket om - när jag får gå här hemma och inte titta på klockan på hela dagen utan bara ta det som det kommer. Det hade regnat på morgonen när älsklingen cyklade till jobbet (stackarn) men när jag var klar att gå ut med vovven var vädret ritigt bra. Det var folktomt ikring oss när jag plockat upp efter henne, så jag släppte henne lös för att rusa runt lite i lilla skogen bakom vårt område medan jag gick till lådan med påsen. (Jag släpper henne inte ifall det finns folk i närheten, för de kan ju var hundrädda. Hon är rätt stor, och folk som inte begriper sig på hundar kan ju inte tyda hennes kroppsspråk fast det är väldigt tydligt för en som kan.) Hon springer aldrig långt utan håller sig i närheten av mig hela tiden. Dessutom kommer hon när jag ropar. Men det gjorde jag inte i går, för hon kom rusande av sig själv och hoppade över en sten för att komma fram till mig så fort som möjligt. Och då slog hon i översidan av foten så att hon vrålade till och linkade fram till mig på tre ben. Jag kunde inte göra mycket åt det - hon är alldeles för tung för att jag skulle kunnat bära henne hem även om det inte är långt. Hon fick sitta stilla en stund och sen gick vi sakta hemåt. Hon stödde på foten även om hon linkade, och på kvällen verkade hon röra sig som vanligt igen.
Ja, det var väl det mest dramatiska som hände igår. Det verkar som om jag valt årets mest händelselösa vecka att skriva om. Fast jag har en baktanke med det här skrivandet. Det är inte mest för att förmedla till mina läsare vad jag har för mig, det är för att jag vill försöka bena ut för mig själv hur jag har det och vad jag gör. Jag tycker nämlgen att dagarna bara rusar iväg och försvinner bort i dimman - fast jag trivs och mår bra och njuter av livet medan de gör det i och för sig. Men ändå.
Emellertid verkar det inte fylla sin tänkte funktion så värst - för när jag sätter mig här och ska skriva minns jag ju knappt vad jag har gjort. Märkligt.
En enda dag efteråt och jag minns knappast något. :-(
705 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tintomara en ros