Tintomara

Lite ställd blev jag.

23 apr 2009 19:06
När älsklingen och jag tog hundarna och gick ut till bilen för att åka till skyttecentrum var det tomt på bänken utanför min dörr. Men när hundarna och jag kom tillbaka efter en kort stund stod det en välinslagen bukett från Blomsterhallen där! Men... tänkte jag dumt. Jag har ju inte fyllt år... älsklingen skulle ju inte ställa den sådär om han köpt en bukett åt mig... har jag gjort någon tjänst åt nån eller vad är det här?
Jag tog in buketten och rev av papperet föstås, och det var en väldigt fint gjord (och säkert dyr) bukett med ett fastsatt kort i som jag ivrigt vände på.
"Krya på dig önskar arbetskamraterna på röntgen!" stod det. Röntgen? Jag begrep ingenting, bara att buketten nog inte var till mig.
Jag hör inte till dem som håller reda på grannarna nåt vidare, så jag visste inte alls vem som kunde vara den rätta mottagaren. Men jag började hos grannen till vänster, för nånstans skulle jag ju börja. Och jodå, hon jobbar på röntgen. (Vi har varit goda grannar i över 10 år och pratat över häcken så där som man gör, men jag hade inte en aning om var hon jobbade. Hon vet däremot väl var jag jobbar eftersom hennes son går i min skola. Han kom förresten sättandes och kramades när han hörde det var jag. Vofför gör de på detta viset? Sjuor?)
Och jag frågade förstås vad hon skulle krya på sig ifrån, och då talade hon om att hon hade bröstcancer. Unga människan, hon är väl i 35-årsåldern eller så. (Jag är dålig på åldrar.)
Beklämd är jag, även om bröstcancer inte längre är någon dödsdom. Mycket beklämd. Jag tycker det verkar som om bara snälla och trevliga människor får cancer.
Dom elaka dom klarar sig minsann!!!

Tillbaka till sidans topp