vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Tintomara

Fredag

24 maj 2008 08:36
En arbetsdag på två timmar ska man väl inte klaga på!? Det var inte så betungande arbete heller, vi var två stycker på en elev... stackarn! Vi turades om att drilla honom för SO-provet, men det var egentligen för svårt för honom. Vad tänker de föräldrar på som envisas med att deras barn ska gå i vanlig klass när de är särskolemässiga? Fattar de verkligen inte vilken enorm påfrestning det är? Skulle de själva vilja sitta dag ut och dag in utan att begripa ett dugg (just) och se alla andra fixa det? R skulle vara duktig i särskolan, han skulle få känna att han dög (nu försöker vi ju verkligen att ge honom allt det där när han är hos oss, men det är ju bara en del av tiden) coh få kompisar dessutom. Han har nu berättat att några av killarna i klassen är taskiga mot honom och retar honom genom att påstå att han skolkar när han går på specialundervisning. Han har inte förmågan att bita tillbaks. Fega skitungar! Rektorn lovade att ta tag i det - men det har vi då inte sett än!
Hur som helst skulle han ha det bättre i särskolan. Den speciella språkhjälpen kunde han ändå få hos oss!
Nog om det. Vi plågade honom inte hela tiden med vindar och lufttryck och klimatzoner, utan han fick göra lite annat som han gillar bättre också!
Jag kom hem tidigare än vanligt och hann handla, lägga i en tvätt och fika med älsklingen och sådär, innan det var dags att hämta M vid bussen. Hon hade fått Alvedon, så han var inte så medtagen av febern, utan satt och drack festis i solan medan vi väntade på att hennes mormor och moster skulle ta bussen tillbaka. Sen for vi hem, och hon fortsatte att dricka men ville inte äta. Inte ens glass! Jag lade henne att sova middag, och hon somnade snällt och sov sedan hela eftermiddagen. Ibland gnydde hon till, och jag klappade henne lite och viskade lite lugnande, och så somnade hon om. Men hon blev varmare och varmare, och jag hade ju ingen medicin som passar så små barn.
När hennes mamma snart skulle komma väckte jag henne och tog med henne ner i köket. Hoin drack lite, och sommade sedan i min famn. Jag satt där och sjöng alla vaggvisor och barnvisor jag kunde komma på. Och så strök jag henes hand på samma sätt som min mormor brukade göra när jag var liten och hade ont i öronen. Det fick alltid mig att somna trots örsprång. Sen har jag som vuxen fått veta att just där på handen finns vissa akupunkturpunkter. Lite märkligt. Mormor hade då inten kontakt med några österländska medicinmän...
T kom och hämtade henne och efter en kort stund ringde hon och sa att de fått tid på jourcentralen och undrade om jag kunde köra dem dit. Det gjorde jag förstås. Det var ju skönt att hon blev uppkollad så att det inte häll på att bli öroninflammation eller något sådant. Men det var ingen fara, som väl var.
När jag släppt av dem for jag hem och tittade på lite TV. Rätt trött var jag! Älsklingen kom tidigare från jobbet än han brukar, och då tog jag ett glas vin. Det blev jag ju inte piggare av precis, men gott var det!

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Heidi:: (24 maj 2008 10:25)
Det høyrest så triveleg ut å ha små barn i familien. :-)

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Tintomara
705 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Tintomara en ros

Tintomara har skrivit om

Skola och Jobb resa Jobb Husdjur död Personligt Utmaning sjukdom hälsa Dator

Tintomaras senaste Ord

» Muslimer
13 aug 2017 00:57
» Anemi
12 maj 2017 23:59
» 😥
7 aug 2016 22:09
» Tiden går
24 jul 2016 10:28
» Karma?
23 maj 2016 15:51
» Saknad
22 mar 2016 00:34
» So shoot me
29 feb 2016 18:14
» Men...
25 feb 2016 11:22
» Årslista 2015
4 jan 2016 17:27
» Här är jag.
30 nov 2015 00:16
» Åren går
3 okt 2015 14:06
» Inget viktigt
21 sep 2015 02:09
» Dag och natt
5 sep 2015 00:43
» Det här med sorgen
9 aug 2015 22:48
» Helvetet
21 jul 2015 16:28

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::