tigern

Tur att nån mår bra

23 feb 2012 11:44
när allt annat är skit.

När barnmorskan frågade hur jag mår, gick det inte att svara "bara bra". Allt bara rann över, och plötsligt satt jag där med tårar i hela ansiktet. Det kändes jobbigt, det är ju inte hennes uppgift direkt att ta hand om det. Att jag inte mår bra just nu beror inte på Ugglan. Men hon lyssnade och sen genomförde hon kontrollen och konstaterade att Ugglan mår bra. Och ja, hade bebisen inte mått bra hade jag nog lagt mig ner och dött.

Ugglan växer som den ska, SF på 30 den här gången (28 för två veckor sedan) och följer medelkurvan på pricken. Hjärtat slog i 147 och den ligger med huvudet neråt, men fortfarande rörligt. Blodtryck på 120/70 och socker på 4,2. HB:t hade tyvärr inte ökat tillräckligt, från 112 på 117 på två veckor, så nu blir det järntabletter varje dag :(

Tårarna rann hela vägen hem. Och nu bränner det innanför ögonlocken och förbereder sig för en ny attack.

Tack för era fina kommenterar på förra inlägget, det värmer. Men ja, det är förjävligt. Idag har vi i alla fall fått nya rutor i altandörren. Jag har sovit dåligt senaste nätterna, sover bra ett par timmar men sen efter toabesök har jag otroligt svårt att somna, ligger och lyssnar efter konstiga ljud. Kanske blir det bättre nu när rutan är hel igen. Till helgen ska vi fixa brytjärn till dörrarna, och fönsterlås. Larm vet jag inte om jag vill ha.

Har supermycket att göra i skolan nu, så den här veckan är verkligen skit. Borde ha förberett inför en opponering på måndag, jag har läst igenom uppsatsen en gång och genomfört min del av akribigranskningen. Men det duger inte för min del, jag vill läsa igenom flera gånger. Ska mejla min medopponent och förklara läget, men det känns tungt att inte kunna göra det jag vill inför opponeringen. För samtidigt blev det rivstart i nya kursen, eftersom de planerat fel. Nästa vecka är det en fältuppgift schemalagd, och när vi påpekade att det är sportlov den vecka fick vi till svar "ja men det vet ni väl, att man inte har sportlov på universitet", och eh, jo, det vet vi, men eleverna vi skulle studera är nog inte så pigga på att komma till skolan på sitt sportlov... Distansen mellan universitet och verksamheten blev väldigt tydlig där. Så fältstudien blev den här veckan, och inför den måste man läsa in sig på litteraturen. Och ovanpå allt är jag dessutom förkyld.

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

mando: (23 feb 2012 13:28)
<3
Vi ville inte heller ha larm egentligen, men skaffade det efter inbrottet därför att polisen rekommenderade det. "Det är extremt få som gör inbrott i ett hus med larmdekal, det är i stort sett bara om det vet att det finns något speciellt värdefullt där, annars går de vidare till nästa hus.", sa han vi pratade med. Nu är jag glad att vi har det, det är skönt att kunna sätta på larmet vare sig vi ska till jobbet eller vara borta en vecka. Och på natten brukar vi ha "skalskyddet" på. Jag har också haft svårt att sova i perioder efter vårt inbrott, och det är ändå tre år sen. Känner mig tryggare med larmet. Men man får känna efter själv om man vill ha det, såklart.

mando: (23 feb 2012 13:29)
Och krya på dig! Kram

Kit: (23 feb 2012 17:06)
Krya på dig, och jag hoppas att tryggheten återvänder och jagar bort tårarna snart.

tigern: (23 feb 2012 20:38)
mando: vi börjar med de andra åtgärderna först, och ser om det hjälper till att återta tryggheten. Mannens föräldrar har larm, men råkade ändå ut för inbrott i somras :( Jag tyckte att det gick ganska bra att hantera det, men idag rann det verkligen över. Förmodligen för att jag idag haft mindre att göra, och mer tid att tänka, mån-ons har allt gått i ett. Men det behövd nog få rinna över, nu ikväll känns det bättre igen!

Kit: tack! jag hoppas det blir bättre snart. Har i alla fall lite lugnare i skolan nästa vecka, och mejlade min medopponent och förklarade läget, han verkade förstå att det är lite kämpigt och skulle göra allt för att hjälpa till. Så nu känns det bättre än tidigare idag.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: