steinway
Trist med dåliga dagar
24 feb 2012 10:47Jag är alltsom oftast en väldigt glad person, men inte idag. Idag är en dålig dag. Den började bra men har raskt förändrats till det sämre.
Jag steg upp vid sju-tiden, trött som vanligt. Prinsen var glad och mysig och pussade på mig tills jag vaknade och stapplade upp ur sängen. Jag kom iväg i god tid för en gång skull och tyckte det skulle bli kul med seminarium. Jag var inte ett dugg förberedd men det gick väl ändå. Tyvärr så kändes det som att alla andra sa mycket bättre saker än jag, tyckte att jag bara flummade på, vilket jag kanske gjorde, just nu vet jag inte. Jag borde kanske egentligen varit tyst redan från början. Det kändes inte alls bra bara och nu så har jag tryckt ner mig själv ganska bra. Sitter här med mitt kaffe och känner mig bara hopplös.
Jag vet att om jag gaskar upp mig så blir jag säkert gladare men det känns för tillfället lönlöst. Varför skulle jag ens försöka? Vad skulle det hjälpa? (förmodligen att jag klarar tentan i mars, att jag kan komma tillbaka i eftermiddag och säga bra(!) saker eller att jag mest bara blir mitt vanliga jag igen?) Jag har iallafall varit duktig och bokat tvättid. Är man inte bra på det man håller på med får man väl göra något annat tänker jag, så jag tvättar. Och stryker.
Tänk att en liten liten kommentar, säkert menlös egentligen, kan göra så mycket. Allt hon sa var "du får gärna stå här, men du får vara tyst". Jag kände mig såååå dålig. Jag vet att jag pratar mycket, men det kändes som det kunde sagts på ett annat sätt. Typ att "vänta lite, vi ska bara avsluta" eller något i den stilen. Nu kändes det istället som hon förmyndade mig och att jag inte gavs tillåtelse att prata igen förrän hon gav mig ordet, så istället satt jag där. Tyst. Sa ingenting på resten av seminariet. Läraren tittade på mig men jag tittade ner i datorn.
Kanske var det lite naivt alltihop. Man kan kanske inte bli vän med någon som är så olik en själv på så kort tid, om ens överhuvudtaget. Konstigt.
Kanske blir det bättre när vi ses efter lunch, kanske blir avståndet större och större dag efter dag och då är jag tillbaka på ruta ett. Första dagen igen och jag känner ingen!
728 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge steinway en ros