steinway

Farmor

23 nov 2010 17:54
Idag är det 17 år sedan Farmor blev en ängel. Och hon verkligen inget annat än en ängel med allt hon gick igenom och det hårda liv hon levde.

Jag var 6 år när det hände och jag minns det som igår. Mamma och pappa skulle ut till Farmor och jag ville gärna följa med men jag fick inte. Senare fick jag veta att det var Farmors egen önskan att vi barnbarn inte skulle se henne bli sämre och sämre, vid det här laget gick det fort.

Mamma och Pappa kom hem och jag minns inte riktigt hur men eller så men jag minns att jag satt i mammas knä på min stol vid matbordet och pappa stod på andra sidan. Då berättade mamma att Farmor inte finns längre. Jag minns så väl hur jag trodde att hon skojade, vilket jag sa till henne, men då började hon gråta och då förstod jag att det var sant. Men som 6-åring är det svårt att förstå vad det egentligen innebär när en närstående går bort. Särskilt någon som stod mig så nära som just Farmor. Jag var Farmors dejlige pige och hon var min bästa vän. Hon tog hand om mig varje gång jag var sjuk och så fort hon fick veta att jag hade astma åkte hon in till stan och köpte täcke och kudde till mig speciellt för astmatiker. Jättedyrt sa mamma att det var. Jag har fortfarande kvar täcket, men kudden är sen länge kastad.

Jag har ärvt mycket av min Farmor. Hennes astma, hennes långa armar, hennes långa fingrar och hennes musikalitet och ibland när jag övar eller spelar konsert känner jag en varm känsla inom mig och tankarna dras till Farmor. Då vet jag att hon är hos mig. Hon hör och hon är så stolt över mig.

När hon hade gått bort fick jag en porslinsdocka som hon skrivit mitt namn på. Det fanns en till varje barnbarn. Det var hennes sätt att se till att vi aldrig kommer glömma henne. Min docka har stora gyllenblonda korkskruvar, en ljusblå-turkos klänning med vit spets, vita skor och en vit hatt. En sommarflicka, precis som jag.

Tillbaka till sidans topp