steinway

Det där med att öva

22 okt 2010 14:34
Efter konserten i onsdags har jag känt en otrolig lust till att börja öva igen, så idag hände det. en hel timme bara flög förbi och det var längesen jag kände att tiden gick så fort som idag. Dessvärre strejkade ryggen efter en timme så det blir inte mer. Måste ta det lugnt!

Men när jag satt där och spelade, försökte få till basen i Fantasi impromptu kom de gamla tankarna tillbaka. Ångesten. Paniken. Värdelösheten.

Jag vet varför jag slutade spela. Övningen tog för lång tid med för litet resultat. Jag har talangen och kunskaperna som krävs för att bli riktigt jävla asgrym det vet jag, men väl i övningsrummet tar det för lång tid att få till saker och ting och det leder till ångest och panik, ibland även panikångest. Så vad att göra?

Jo. Jag måste inse att det får ta tid, att det är okej, och att det INTE betyder att jag är dålig, värdelös och tragisk. Jag är bra. Jag spelar bra. Jag har ju för tusan fått glittrande recensioner av lärare på musikhögskolan över min musikalitet. Och den är mycket mer än bara noter. Det är det som är grejen, musikaliteten. Få ett stycke att klinga så bra som det bara kan. Men för att nå dit krävs det övning. Jag är dålig på att öva. Jag måste bli bättre. Jag hoppas att en dag kunna spela med en orkester jag också. Kanske om två år, fast det är väldigt optimistiskt. Men kanske ändå. Akademiska kapellet i Uppsala vill kanske göra något lite mindre konsertstycke med mig. Kanske. Vem vet. Jag ska absolut undersöka saken. Men innan jag kommer så långt måste jag finna mig själv igen, finna mitt lugn inför musiken och öva för att jag vill, inte för att jag måste.

Tillbaka till sidans topp