vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

steinway

Hjärnspöken

5 aug 2009 13:20
Ett nytt kusinbarn, ett påväg, en gammal klasskompis från högstadiet har gift sig alldeles nyligen, tigern gifter sig alldeles snart, en annan klasskompis är höggravid och en tredje gifte sig förra året och en fjärde gifter sig nästa år.

Jag är vuxen nu.

Men är det bara jag som är knäpp eller är det fler än jag som blir överanalytiska och tycker att alla andra verkar se giftermål och familj som alldeles självklart med den man är med nu. Jag säger inte att jag vill ha någon annan än P för så är verkligen inte fallet, men jag är lite skärrad över alla vuxengrejer. Är det min ringa ålder och brist på livserfarenhet av den typen som gör att jag blir såhär?

Än en gång: Hemma har vi bara pratat om skilsmässan, aldrig om giftermålet och det sätter sina spår helt klart.

Jag har svårt att riktigt sätta ord på mina tankar...

Är giftermål och familj självklart för alla eller är det just så att det INTE är det. Det är ju två jättestora steg i ens liv och de ska ju sätta igång tankar i en, det visar ju ändå att man är seriös och inte vill förstöra det som redan finns och är bra och så... Men när blir tankarna överanalytiska? När blir de för stora gentemot vad de borde vara? Eller är de gigantiska redan från början? Är det så det ska vara?


Rabiata och ni andra som är gifta: Har ni aldrig tvekat och tänkt att ni borde vänta?

Jag vill gifta mig. Jag vill gifta mig med P men när är det rätt? Blir man någonsin helt redo? Är jag egentligen redo fast jag försöker intala mig själv att jag inte är det bara för att... ja jag vet inte..... jag någonstans tycker att jag inte borde vara redo eller nått... Visst gör jag en alldeles för stor sak av det hela?
Jag har en förmåga att förstora upp saker och ting där jag inte har full kontroll.

Är det bara jag som är såhär eller är det rentav ett "kvinnligt fenomen"? Är allt verkligen så självklart för alla som det verkar eller blir det mer och mer självklart när man passerat en viss gräns?

Jag älskar P. Verkligen och det är inte det som är grejen heller, men jag har många hjärnspöken. Logiken i mitt huvud och känslorna i mitt hjärta säger egentligen att jag inte har något som helst att fundrera på. Jag vet ju vad jag vill innerst inne. Jag vill.

Det känns bara som att stora beslut verkar vara så lätta för alla andra, eller är det bara så det verkar?
Beslut tenderar ju att bli mer självklara när man satt ner foten. Det är velandet som gör det svårt.

Jag var precis likadan när vi skulle flytta ihop, när jag tackade nej till musikhögskolan när vi precis blivit ihop och ingen visste m.m och allt blev/är ju helt underbart fantastiskt. :)

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Lina-Marie: (5 aug 2009 19:37)
Refererar till tidigare kommentar i ett tidigare inlägg. =)

tigern: (5 aug 2009 22:11)
Man ska skynda långsamt :)

Alla är olika, och man måste ju givetvis se till sig själv. Det måste kännas rätt för en själv.
Långt ifrån alla gifter sig när de är så unga som vi! Hur säkra de än är på att de har hittat rätt. Sen måste man ju känna att man har ekonomin att göra det man vill av bröllopet. Det får absolut inte bli en ekonomiskbörda, då njuter man inte av det. Och det tror jag verkligen är värt att vänta på. Annars ångrar man sig något gruvligt.

Jag känner givetvis att bröllop är något stort, men jag räds inte inför det, och det har väl att göra med att vi känner att vi är redo. Det där VI är viktigt :)

Eh, svammel, men du kanske förstår vad jag menar.

steinway: (6 aug 2009 09:23)
tigern: jag förstår... Jag räds inte heller bröllop och familj, det är mer att det verkar så otroligt självklart för alla. Har du aldrig funderat eller tvekat om så för en sekund? Inte på att det inte är honom du vill ha, utan mer om man borde vänta lite och så. Det slog mig bara att folk inte verkar ha några funderingar alls och det är fascinerande.

astrud: (6 aug 2009 10:04)
Jag tror att många har funderingar, någon gång i alla fall, men när det väl är dags så är man väl oftast (förhoppningsvis) förbi funderingarna och därför hör man inte dem.

astrud: (6 aug 2009 10:04)
eh det lät svamligt men skit samma :)

steinway: (6 aug 2009 10:43)
astrud: så tror jag också att det är. Och jag vill väldigt gärna gifta mig, men just nu så passar det inte riktigt så det kanske sätter igång lite mer funderingar än om allt hade varit tajmat och klart. jag har varken tid eller råd att planera ett bröllop. tyvärr.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

steinway
728 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge steinway en ros

steinway har skrivit om

Livet Hemligt

steinways senaste Ord

» Hejdå
3 mar 2013 16:12
» sista terminen
16 feb 2013 19:56
» Snö
12 feb 2013 18:13
» Helly Hansen
2 feb 2013 17:54
» Skidjacka
24 jan 2013 23:53
» Ambivalens
15 jan 2013 02:23
» Nytt år
4 jan 2013 17:18
» Nyårsfirandet
28 dec 2012 14:46
» God Jul
23 dec 2012 23:38
» Sjuk
13 dec 2012 13:10
» Avveckling
4 dec 2012 22:30
» jobbiga dagar
27 nov 2012 16:48
» Lördag i solen
24 nov 2012 13:47
» Nödord
21 nov 2012 22:33
» Afternoon tea
11 nov 2012 16:20

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::