steinway

Livrädd

13 feb 2009 19:51
Usch har precis kommit innanför dörren efter en hemsk händelse.

Jag hade varit hos en kompis, lånade bilen av P, och när jag skulle svänga in på min väg kom det en cyklist i världens tokfart, han har bara framlyse, inga reflexer eller nånting på kroppen fastän det är mörkt ute. Så när jag blinkar och ska svänga in på min väg ser jag honom inte först och får tvärnita. Han gör likadant, faller och glider lite under bilen. Jag stod redan still. Han kastar sig upp och öppnar dörren och frågar vad jag håller på med, jag ber om ursäkt, för vad mer ska jag göra. Jag höll min stadiga arga blick utan att gråta. Så skäller han en stund och jag tycker att ja, det är ju faktiskt halt så man kanske inte ska cykla så fort som han gjorde, då säger han att han faktiskt har företräde, vilket han har, men jag anser att ens sunda förnuft säger till en att inte cykla som en dåre i mörker och på isgata. Men jag fick stopp på bilen innan han föll, och hade han inte cyklat så sjukt fort, skulle han inte ha fallit, hade det varit sommar så skulle han inte ha ramlat och glidit in under. Men nu gjorde han det. Han visar sin hand som han skadade, kanske stukade, men det säger han inget om utan han undrar om jag tänker plocka gruset i hans hand. Jag såg inte heller att det blödde, kanske av chocken, men jag tror inte det var så djupt. Det var långt, men inte djupt. Han hade inte hjälm heller för den delen. Men han plockar upp cykeln och ser att lyset är sönder, jag tänker att jag kan ge honom 100 kronor för lyset, vilket är ett ordentligt överpris för det lyset, men han säger att jag är dum i huvudet och smäller igen dörren. Jag kör därifrån och börjar storgråta. Ringer pappa som säger att även om han polisanmäler så händer det inget för jag stod still och han hade kunnat komma förbi om han kom i en normal fart som är lämpad för väglaget. Visst, jag gjorde fel, men han borde ha tänkt sig för. Cyklar man så utan reflexer i detta vädret är man en trafikfara anser jag.

Jag är inte rädd för om eller kanske att jag faktiskt körde på honom, för det är jag så säker på att jag inte gjorde. Jag är chockad, och jag tycker inte om att det kanske blir en grej av det med polisen, jag vet ju inte vad det är för människa, han kanske ljuger och kommer på massa skit det vet man aldrig. Och det är det värsta. Speciellt med tanke på att det inte är min bil.

Fredagen den 13:e, jag säger bara det.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: