simone

det luktar sorg

27 mar 2011 19:33
mina arbetskollegor säger att det är själviskt att ta livet av sig och skrattar sedan vidare som om de aldrig upplevt mörker eller demoner.

jag vet åtminstone en till som sitter brevid mig som ryser och som får upp scener i huvudet hon helst hade velat slippa.

det är snart två år sedan min moster tog livet av sig. min fina fina moster. min vän. två jävla år. tomma, fyllda av mardrömmar, av ilska och sorg. jag som alltid tänkte på henne som... glad. initiativrik. när det egentligen var tvärtom.

och jag skäms. för att jag inte såg. eller förstod.
skäms för att jag vet själv hur lätt det är att dölja, det där blåsvarta dyet man har inom sig och som man inte vet om man kommer överleva.
jag vet allt om det. trodde jag.

nu ser jag hennes ansikte i vattnet.
som förra vintern när jag, min mamma och bror gick över isen över sjön och jag tänkte på hennes livlösa kropp som legat därunder när våren precis hade kommit.

när jag simmade i samma sjö. syner framför ögonen hur det såg ut när hon bestämde sig. tog av sig jackan och klev i båten.

båten som hennes man inte använt sedan dess.

eller näckrosorna som jag alltid älskat. om de snörade in sig i hennes hår, om hon kände fiskarna mot sina ben, om strömmen tog tag i och drog bort hennes hjärta precis som hennes liv.

jag har också varit arg, tyckt det var själviskt när sorgen varit som mest outhärdlig.
men jag har inte skrattat vidare, för jag vet vad demoner innebär trots att jag inte vet vad de innebar för henne.

förutom att de stal hennes liv och vi andra är kvar här på jorden och skäms.