semla

Se men inte

24 maj 2016 18:37
Ja, det var ju han, Ess, som jag träffade på bara lite snabbt och så började vi le. Och le. Och sen kunde vi inte sluta där vi stod i regnet under varsitt paraply, munnarna fastnade i det läget liksom oavsett vad vi sa och det faktum att en tredje person stod brevid mig bleknade lite bort eftersom det som var verkligast var vi. Sällan det händer mig. Hände då och jag googlade och åh, intressant yrke vill ställa tusen frågor, ett till delat intresse uppenbarar sig och ingen annan skriven på hans adress och han verkar ha eoner av tid över... Men så var ju Kanten redan innästlad, om än upptagen, och lite hade han för stort försprång, lite tänkte jag att det är lätt för Ess att lite sådär nonchigt ta kontakt genom Sammanhanget (som han valt att vara inaktiv i) medan jag skulle få svårare att inte eh... avslöja mig. Men tystnad. Sen samlade jag ändå mod men bara artigt snabbt svar så jag tänkte hybris och lade ner.
Långt efteråt ser jag hur han meddelar någon annan att han blivit pappa... Jahapp.
Länge sedan jag skänkte honom mer än en flyktig tanke nu men i morse mötte jag honom i en trapp och ingen av oss stannade och det var hej och det var godmorgon men det var också låsta blickar och okontrollerade mungipor och alltså Universum, vad har jag gjort för att förtjäna det här ständiga "Hehedettroddeduva?" Finns det något ömsesidigt eller ens lite spännande ser vi till att det också är omöjligt. År ut och år in, tar aldrig slut. No fair.