semla

Inte du heller

16 apr 2015 12:34
Först hände inget och det fanns inget att göra, sen hände inget och det fanns inget att göra, sen hände inget och sen gjorde det det plötsligt, rätt mycket hände och sen fanns det massor att göra och så mycket jag VILL hela tiden och jag hinner inte sova och äta och måste prioritera BORT ROLIGHETER. Jag är inte van? Jag blir ledsen för att jag inte kan göra ALLT?

Jag är ett utsvultet KAKAAAKAKAAAHAHA-kakmonster som rusar från happening till happening, uppdrag till uppdrag och jag känner att det här med att andas vore kanske lite bra emellanåt också? Bara det att varje gång jag försöker kryper tankarna ikapp och det verkar inte finnas någon annanstans att landa än i den milda, molmalande grå-ångesten. Hjärtkrampen. Överlevnadskampen.

En famn kanske. Jo, det skulle kännas som en rimlig ordination för den här blåluddiga muppåkomman. Men zåm vanlight i framtidhhhen finns ingen som jag passar i, som står öppen.