vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

semla

It takes a fool to remain sane

15 maj 2014 13:22
Kände bara lite vagt till Malik innan, men läste om blodiga tunnelbanespår, insåg att jag inte befann mig långt ifrån när det hände, och hans blick i Kobra var så märkligt lik min hittills största kärleks. Jag är kass på att sova nu igen, och i alla olika tillstånd av halvvakenhet glider mina ihopfabricerade bilder av händelseförloppet in och byggs på allteftersom och blir en surrande, grotesk mardröm. En gång fick jag för mig att prata med honom - lite på samma sätt som jag ibland skriver brev som jag aldrig skickar - för att kunna släppa tankespåret. (Precis efter att jag sagt hejdå hördes en liten smäll. Jag hann bli rätt skärrad innan jag insåg att det helt enkelt var laddningssladden som trillade ner från mitt nattduksbord när jag vände mig i sängen. Heh. Jag tror inte på spöken... utom mitt i natten när jag inte sovit ordentligt på flera dygn...)

När jag är vaken tänker jag på hur han måste han mått, hur hans bror mår, hur tågföraren mår, om det finns folk som såg honom göra det, eller mötte hans blick på vägen dit.

Och jag tänker på psykvården. Jag vet inte ens om han haft någon kontakt med dem, men jag har haft en nära vän som mådde väldigt dåligt väldigt länge, och jag vet hur svårt det är att få hjälp, vilken kamp det är. Hen var suicidal men det var ändå väldigt trögt och det tog liksom aldrig slut, hen fick aldrig en självklar, kontinuerlig hjälp, de hänvisade bara till telefonjouren dit hen kunde ringa när hen kände att läget blev akut (jaha, och var ska en anse att den gränsen går?) och sedan lämnade de hen vind för våg med demonfighten, och hens anhörigas ständiga oro...

Jag har själv sökt hjälp och fått höra att jag i princip måste vara destruktiv (självskadebeteende, missbruk eller självmordsplaner), eller börja knapra lyckopiller för att ens få träffa en psykolog eller få en samtalskontakt.

Jag har i ett förtvivlat tillstånd (för väldigt länge sedan) uppsökt psykakuten en gång, och mött kalla blickar. Allt de gjorde var i princip att upprepa frågan vad jag ville att de skulle göra för mig (i väntrummet, jag fick inte ens komma vidare från det). Kanske sjukskriva mig? Och jag grät och sa jag vet inte, jag vet inte vad som som är fel eller vad som kan hjälpa och nej, jag tror att jag kan jobba och sedan var det tack och adjö för de hade faktiskt inte tid för mig och jag var ju inte självdestruktiv och uppenbarligen klar nog att själv ta mig dit och formulera mitt ärende och jag kunde ju ringa vårdcentralen och se om de kunde boka in mig hos någon allmänläkare nästa vecka.

De får sina patienter att känna sig besvärliga. I ett svagt tillstånd när en äntligen tagit sig modet att be om hjälp, när en liksom intalat sig själv att en nog kanske är värd det, eller att en nog faktiskt mår tillräckligt dåligt, då får en veta hur få platserna är, vilket högt tryck det är på dem och hur många människor som sannolikt mår ännu sämre och faktiskt behöver hjälpen bättre. Då får en kalla blickar och blir ombedd att självdiagnostisera sig och dessutom utarbeta en egen behandlingsplan och jag tänker att om det vore annorlunda.

Om det vore annorlunda, enkelt och välkomnande. Om det vore en självklarhet. Om en kunde ta en nummerlapp och få någon att prata med så fort en kände sig vilsen och om en kunde få ett bemötande som när en brutit ett finger. Undersökning, diagnos och expertordinerad vård. Om det vore rätt så odramatiskt. Då kanske hela attityden till psykisk ohälsa skulle påverkats? Då kanske Malik hade slunkit in på någon mottagning redan när han började känna att han kanske var på väg att tappa fotfästet, och han hade blivit uppfångad och det hade inte varit en så konstig eller pinsam grej och han hade kanske fått något blad om depression och öppet kunnat prata med sina anhöriga och kanske hade förloppet kunnat bli helt annorlunda?

Tre människor begår självmord i Sverige varje dag. Det berör i sin tur så många fler människor. Hur produktiva var de tiden innan, dessutom? Jag tror att det skulle vara en verkligt lönsam investering att ta ett krafttag med psykvården. Det är så dumsnålt som det är nu. Dumsnålt och tragiskt omänskligt.

Vila i frid, vackra Malik och alla andra som inte orkade mer.
Jag har all förståelse för ert val.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Althea: (15 maj 2014 13:39)
Vackert, tragiskt och framför allt sant.

Tulo: (15 maj 2014 21:10)
Psykvården i detta land är ett skämt, tyvärr. En väninna till mig har familjehemsplaceringar och en sen kväll ringde hon till mig och jag hörde genast att något var fel. Hon bad mig att komma till en för mig okänd adress och väl där hittade jag henne med en klart psykotisk kvinna. Visade sig vara hennes placerings mamma. Vi lugnade henne och fick henne till psykakuten som inte ens ville titta på henne!! Jag och väninnan ställde till ett jäkla liv tills dom gick med på att låta henne stanna, men tyvärr har ju inte alla någon med som är i stånd och stark nog att bråka sig till hjälp. Och så hemskt att det ens ska behövas.. Vet inte varför psykvården har blivit som den blivit men jag tycker att det är fruktansvärt att människor inte fångas upp, innan dom står där på rälsen..

semla: (26 maj 2014 23:26)
@Althea <3
@Tulo Jag är inte förvånad, och ja, det är bedrövligt! Och osmart.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

semla
180 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros

semla har skrivit om

Relationer

semlas senaste Ord

» Ursae Majoris Cane Lugubre
23 mar 2018 14:34
» En snorig Gloom
5 feb 2018 14:14
» Försvunnen
14 dec 2017 11:43
» All men must run
30 sep 2017 14:07
» But why?
27 sep 2017 18:16
» Platt ljus, skarpa skuggor
20 jun 2017 16:51
» Gränslandet
25 apr 2017 02:36
» This too not true
20 feb 2017 14:00
» Klick-metoden
17 feb 2017 13:28
» Ett vrak kommer lastat
30 jan 2017 14:09
» Från- och tillvaron
24 jan 2017 13:01
» Svindlande höjder
13 jan 2017 13:22
» Livsfarlig ledning
14 dec 2016 09:33

Dagens namn: Magdalena, Madeleine
:: reklam ::