semla

Se upp för dörrarna, dörrarna stängs

17 nov 2013 12:34
Strax efter det där ögonblicket som jag tycker så mycket om och inte gillar alls, när tåget rullar in på perrongen och vi ska säga hejdå och vi ser på varandra och du ler sådär brett och blygt inför kramen, strax efter att vi har hållit varandra tätt intill och jag har släppt först för att vi båda vet att det är jag som helst vill stoppa tiden, precis efter att dörrarna har öppnats och det myllrar ut folk på perrongen och jag är halvt bortvänd för att gå till min perrong:

-Du ska inte följa med då?
-(Eh) Nej.
(Vad menar du nu, ditt tåg går åt fel håll?)

Nästa knivskarpa minnesbild står du flera steg längre bort, människor överallt omkring oss, men bara dina konturer är skarpa och du ser på mig nästan vädjande:

-Vi ses igen? SNART?

Och det är alltid när jag är bortvänd, en bit ifrån, på väg bort. Eller när jag är stark och tar kontroll?

(Och jag tänker att du måste ha menat att följa med till nästnästa station och vänta på mitt tåg där, medan du väntade på din anslutning. Det måste du helt enkelt menat. WTF. Vänligen var inte sådär blygvarm när vi båda vet att jag är bortvald.)