vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

semla

Något att förlora

2 maj 2013 22:36
Åh, det blir alltid såhär. Jag hittar äntligen någon jag vill hänga med, och det är så roligt och jag blir helt glad. Och eftersom det händer typ en gång per århundrade, och alla jämt försvinner (får familjer, tröttnar, är för busy) och jag är väldigt grundensam, blir jag ju alltid lite besatt. Allt roligt/intressant som jag tänkt att jag vill göra men inte själv, jag vill dra med hen på allt! ALLT. Allt tråkigt också! Jag vill hänga JÄMT. Prata om allt! ALLT. Men folk har ju sina liv. Alla normala har ju det.

Och jag måste hela tiden känna efter, backa, försöka vara lyhörd. Nogsamt sålla bland mina mess, frågor och hängaförslag. Det sista jag vill är att skrämma bort min nya besatthet, no?

Så det här fina med att ha ett fint häng, det solkas ner. Jag känner mig klängig, ängslig och känslig = outhärdlig och dålig. Det blir en ond spiral. Jag letar hela tiden efter tecken på att hen har tröttnat. Jag får panik när hen är tyst för länge. Alla försvinner, är det dags nu, eller nu, eller nu? Så jag panikar men kämpar för att spela cool, brottas med mig själv dygnet runt. Känner mig allt sämre, blir allt mer övertygad om att hen tröttnat, panikar ännu mer... Obalansen. Det blir liksom allt värre ju mer jag försöker vingla till den?

Och alla kvällar när jag vanligen trivs i min ensamhet, de förbyts i rastlöshet och oro och jag kan inte slappna av.

Det är inte ens en kärleksrelation. Jag skulle kanske önskat att det fanns en sådan möjlighet, men det går bra att glömma det. Vi är "bara" vänner. Men jag är ändå besatt. Jag fattar själv hur osunt och destruktivt det är men det är ett maskineri som drar igång, och jag har verkligen ingen som helst aning om var stoppknappen sitter?

Man ska ju utsätta sig för sina fobier sägs det. Problemet är bara att min blir allt allvarligare ju fler gånger jag ser den i vitögat. Detta att bli bortvald, det blir jobbigare för varje gång. Hur gör man för att bli van?

Människor alltså. Fyfan. Det värsta beroendet av dem alla.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Pussel: (7 maj 2013 08:28)
Urk, just så. Jag är sämst på relationer, verkligen, och har ofta hamnat här. Eller snarare sällan kommit särskilt långt med folk eftersom jag varit rädd att hamna just här.

semla: (7 maj 2013 13:18)
Pussel: Lite skönt att höra att jag inte är ensam i min inkompetens... men tråkigt också, förstås. Heja! Hoppas du hittar ut ur trasslet och liksom får koll på relationsläget! (Och att jag också gör det.)

norrakvarken: (23 maj 2013 19:58)
Jag känner igen mig SÅ mycket! Bra skrivet! Det du skrivit som jag läst är för övrigt väldigt bra skrivet! :)

semla: (23 maj 2013 22:36)
Tack, @norrakvarken! Jag gillar hur du skriver också. :)

Althea: (24 maj 2013 10:14)
Känner igen mig. I rädsla för att aug klängig backar jag tio steg och då tror mitt objekt att jag inte vill umgås och lämnar mig ändå.

semla: (24 maj 2013 10:15)
@Althea: Har hänt mig också.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

semla
177 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros

semla har skrivit om

Relationer

semlas senaste Ord

» All men must run
30 sep 2017 14:07
» But why?
27 sep 2017 18:16
» Platt ljus, skarpa skuggor
20 jun 2017 16:51
» Gränslandet
25 apr 2017 02:36
» This too not true
20 feb 2017 14:00
» Klick-metoden
17 feb 2017 13:28
» Ett vrak kommer lastat
30 jan 2017 14:09
» Från- och tillvaron
24 jan 2017 13:01
» Svindlande höjder
13 jan 2017 13:22
» Livsfarlig ledning
14 dec 2016 09:33
» WTF
21 nov 2016 12:45
» Lock för öronen
31 okt 2016 14:37
» Tänk om inte
7 okt 2016 02:00

Dagens namn: Cecilia, Sissela
:: reklam ::