semla

Alltet

30 apr 2013 15:37
Jag har mått sämre förut, men inte på det här sättet.
Det är så fysiskt nu.

Rastlösheten är en ny ingrediens. Kan inte fokusera på något, ett diffust, surrigt obehag och en antydan till ständig panik. Mina vanliga distraktionsmetoder står sig slätt, kan inte förmå mig att ens öppna en bok, starta ett mobilspel, försöka förstå vad som är på TV... Ingenting funkar. Travar omkring hemma. Surfar desperat på nätet efter någon text att fastna i. Tar tusen yra långpromenader.

Jag somnar OK, men jag vaknar mitt i natten, varm och stirrig. Kan inte somna om på timmar, ligger i konstig dvala och glider ut och in i absurda halvdrömmar. Jag har ingen aptit heller. Jag känner inte igen mig själv.

Det här fladdriga, akuta, varvas med en matt, förlamande trötthet. Ett svart hav av bottenlös sorg ligger blankt i botten, tror jag. Men sömnlösheten, den malande (icke)hungern, hopplösheten; allt är en enda sörja och det spelar ju ändå ingen roll vad som är vad.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu. Åt det här. Åt någonting alls. Allt bara fortsätter. Likadant fast lite värre.