vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

semla

En rubbad existens

10 jan 2013 22:02
I ett litet hörn på mitt datorskrivbord sitter du och småler mot mig. Eller, det är inte mot mig. Vi hade inte setts på flera år när bilden togs, men nu möter jag din blick när jag sneglar ditåt, och då blir det mot mig du ler.

Vi känner inte varandra så väl. Vi har inte umgåtts många timmar sammanlagt. Men jag vet nu, så lång tid efter allt hände (eller snarare inte hände), att du kände ungefär samma sak som jag.

Det vet jag. Det är egentligen allt jag vet. Och det är allt jag kommer att få veta.

Jag tänker att om inte om, så vore det vi. Det finns någon som berörde mig djupt på väldigt kort tid, och som jag berörde djupt tillbaka. Helt outtalat men omtumlande öronbedövande, ett slags såndär magi som aldrig händer mig. Inte kroppslig attraktion så mycket som en omedelbar känsla av samhörighet. Inte en längtan att komma nära så mycket som känslan att vi redan var nära, och alltid hade varit.

Du är min illusion, mitt hopp. I ett parallellt liv fortsätter vi på det som kändes som det enda sanna och rätta sedan vi blev presenterade för varandra, och som växte för varje gång vi sågs. Det som aldrig fick vara, aldrig kommer att bli, det målar jag bilder kring i mina drömmar, det låtsas jag ibland som om det faktiskt hände.

Jag undrar ibland hur ofta jag snuddar dina tankar. Vad du tänker då. (Jag vet att du inte glömmer.) Men det är inte viktigt egentligen, det är helt irrelevant, det leder inte någonstans ändå. Jag vill att du mår bra, att du är lycklig där du är.

Jag har delat upp dig i ditt riktiga jag som jag bevarar som ett säreget, avlägset minne, och den världen som jag bygger runtom vissheten:

Att det faktiskt finns en sådan slags jordskalvskänsla, att man kan vara två som delar den, och att jag faktiskt kan vara en av dem.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Mini: (11 jan 2013 02:10)
Vet precis vad du menar med det där med samhörigheten. Tyvärr är inte det nödvändigtvis det som spelar roll när livet och verkligheten ska finnas med i ekvationen. I alla fall inte för mig och det jag upplevt.. Men det är ju inte över än, man kanske hittar det igen! Fint skrivet! :)

semla: (11 jan 2013 07:24)
Jag vet, mini. Men just för att inget hände har den där känslan förblivit helt ogrumlad. Det finns inget dåligt samvete, ingen bitterhet eller kluvenhet, och det finns ingen dos av vardag som svärtat ner den. Det är det som gör det till en så perfekt illusion. Jag ångrar inget. Det hade varit katastrof att följa känslan.

pussel: (13 jan 2013 22:29)
Juste att veta! Jag har ett par liknande erfarenheter, men jag vet inget alls, jag bara tror.

semla: (14 jan 2013 11:25)
pussel: Ja, det är fint. Vår kontakt slutade lite märkligt när allt outtalat utmynnade i ett missförstånd som inte gick att redas ut utan att tala klarspråk - vilket ingen av oss vågade eller kunde. En dag när allt det där kändes avlägset och ofarligt kände jag att jag ville att han skulle minnas mig på ett annat sätt, och så skrev jag ett mejl och föklarade mitt beteende (avdramatsierade dock kraftigt). Det var då jag fick veta. Vi har helt avbrutit konhtakten nu.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

semla
177 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge semla en ros

semla har skrivit om

Relationer

semlas senaste Ord

» All men must run
30 sep 2017 14:07
» But why?
27 sep 2017 18:16
» Platt ljus, skarpa skuggor
20 jun 2017 16:51
» Gränslandet
25 apr 2017 02:36
» This too not true
20 feb 2017 14:00
» Klick-metoden
17 feb 2017 13:28
» Ett vrak kommer lastat
30 jan 2017 14:09
» Från- och tillvaron
24 jan 2017 13:01
» Svindlande höjder
13 jan 2017 13:22
» Livsfarlig ledning
14 dec 2016 09:33
» WTF
21 nov 2016 12:45
» Lock för öronen
31 okt 2016 14:37
» Tänk om inte
7 okt 2016 02:00

Dagens namn: Helga, Olga
:: reklam ::