semla

just somebody that I used to know

27 nov 2012 15:28
Jag är inte den som faller för bad boys. Jag tycker att det är ynkligt att behöva hävda sig i tid och otid, att låta destruktiva krafter få kontrollen över ens jag. Jag blir mycket mer imponerad av folk som du; som orkade ge folk flera chanser, som ville se på omvärlden med tillförsikt. Du var så öppen, varm och snäll jämt. Jag tyckte så mycket om det hos dig.

Du sa aldrig ett elakt ord till mig. Du respekterade mig fullt ut, jag hörde dig ofta använda mina uttryck, berätta vidare något jag sagt dig. Det var uppenbart att du litade på mig, och jag litade på dig. Jag litade alltid på dig.

Du lyssnade så fint, vi pratade så bra, vi delade så många förtroenden. Du var en så fin och bra och rolig och spännande och snygg människa. Och söt. Och du luktade så gott.

Du ville aldrig ligga tätt intill, det blev för varmt. Du ville aldrig hålla min hand när vi promenerade, det blev för kallt.

Du ville aldrig skolka för att bara vara med mig, inte en endaste gång, inte från den mest oviktiga föreläsningen, inte ens när vi var som allra nykärast.

Vi kunde gå ut tillsammans, vara på krogen i timmar, utan att du sökte min blick en enda gång. Ibland satte jag mig i ett hörn för att se om du skulle undra vart jag tagit vägen. Ibland gick jag hem. Du märkte aldrig något förrän långt senare. Vi brukade bråka om det tills jag gav upp och började gråta. Då blev du olycklig och höll om mig och jag tror att du bad om förlåtelse varje gång. Men du förstod aldrig och det blev aldrig någon ändring.

Du brukade säga att jag var vis. Det är den enda komplimangen jag minns att du gav mig. När jag grät över hur ful jag var, brukade du trösta mig med att du älskade mig, "trots att jag inte var någon fotomodell".

Jag skrev så många kort, lappar och brev till dig. Jag köpte så många små fåniga presenter. Du var inte den romantiska typen. Sista året vi var tillsammans bad jag dig - vis av erfarenheten och lite desperat - om att få ett kort nästa dag, på alla hjärtans dag. Men det var så körigt på jobbet, du hann inte åka och fixa något.

Du var min första, och min största kärlek. När du gjorde slut med mig gick världen under. När jag ett par år senare undrade om du någonsin älskat mig, svarade du med att stillsamt undra vad det egentligen är att älska någon.

Jag hoppas att du vet det nu. Jag visste det redan då.

Tillbaka till sidans topp