Rabiata
På och ifrån Tennstopet
13 aug 2013 12:23Mamma hade till och med köpt egna dartpilar till mig, men helst ville hon raggas upp av äckel och slippa mig så hon brukade ge mig två och femtio så att jag kunde spela på de enarmade banditerna. Ibland vann jag stort. Mynten bara rasslade och jag kröp omkring och samlade ihop segern och bar den till mamma i min banlåntröja. Hon blev jätteglad. Ibland lät personalen mig komma in bakom baren med tillgång till de sötklibbiga drinkkörsbären. Då och då dök ett annat krogbarn upp och då utböt vi spökhistirier och var noga med att inte tala om våra föräldrar.
Att ta sig hem var värre. Morsan tog ibland med sig ett äclel. Jag höll för öronen medan de knullade i rummet bredvid. Utan äckel på radarn var det stundtals svårt att komma hem.
- Är hon sjuk, undrade folk nära mamma låg på trottoaren.
- Nej, hon är full, sade jag, och då blev de flesta mindre intresserade.
- sådana där borde inte få ha barn. konstaterade en tant.
- Ja, hon brukar säja att jag var ett misstag, förklarade jag men tanten bara gick förbi med en sista föraktfull blick.
Mamma kräktes ofta på hemvägen. Hon kissade på sig och blev blöt. Jag kunde inte bära henne själv och det fanns sällan pengar kvar till taxi. På något vis ordnade det sig. Någon taxichaufför gav oss gratis skjuts och satte ibland på mamma när han hjälpt till att bära henne hem. Hon märker nog ingenting ändå, tröstade jag mig. Chaffisäckel, brukade jag tänka.
Ibland var det någon snäll en som hjälpte mig att bära henne hem. Några sa att jag skulle tala med BRIS. Jag visste inte vad det var.
Såvitt jag vet gjorde ingen någon anmälan till socialen. Inte äcklen. Inte övriga gäster. Inte barpersonalen. Inte förbipasserande. Inte de snälla.
