Princess
Jag, livet, kylan
24 jun 2017 22:46Förhållandet med mitt psykopat-ex har gjort mig hårdhudad och ganska kall. Jag bryr mig inte så mycket om andra som jag borde. Jag anses rätt tuff och svår av min man. Han önskar att jag vore mjuk och enkel. Men ibland känner jag att de enda två jag älskar till döds och skulle göra precis ALLT för är mina barn. Bara.
Jag numera ganska egoistisk. Inte så att andra märker det så mycket, för jag har bra social kompetens och vet hur man ska och bör agera. Precis som psykopaten jag levde med alldeles för länge. Jag kan sakna känslan av att se upp till någon i min närhet. Som min kompis, som avgudar sin man och försvarar varje (konstig) sak han gör eftersom han är hennes fantastiska idol oavsett. Så känner inte jag med någon. Ingen ska bryta ner mig igen. Och jag inser att det är rätt hemskt men samtidigt - jag är viktigast för mig själv och tjejerna. Tycker jag själv.
Det är inte så att jag inte älskar andra. Det gör jag. Kanske inte så som de förtjänar dock. När vi bråkade ikväll sa S att jag har mentala problem. Det har jag säkert, men för mig utgör det inte så mycket störning eftersom jag inte orkar bry mig om vad andra tycker. Oerhört osympatiskt drag. Jag vet bara hur man är mjuk tillsammans med barnen. Det borde ju rimligtvis även gälla den man lever med. Ibland undrar jag hur han orkar, men sen slår jag bort det och tänker att han har ju valt själv och han visste förutsättningarna. Också orättvist men... that´s life. Jag överlever. Vi överlever. Världen är hård. Jag är hård. Godnatt!