Princess

Mest svammel

27 okt 2015 12:31
Då och då (rätt ofta) tänker jag ändå på vilken resa jag har gjort (hittills) i mitt liv. Häromdagen var jag ensam uppe vid stugan för att vinterstänga, och passade på att bo på hotell. Sist jag bodde på hotell ensam var väl när jag var utslängd och olycklig och ville fly till Paris, men bara kom till ett av Arlandas hotell. Det var jag, min ångest, en flaska rödvin och mer ångest. Förmodligen skrev jag nåt ord då också. Den här gången njöööt jag av min ensamma hotellvistelse. Ingen ångest, inget vin (ett glas hade dock varit gott, men bara för njutningens skull), och middag med en god vän. Ingen oro över vad som hände hemma, bara längtan efter Buff och S. En bra längtan. Och egentligen sov jag ju inte ensam, jag har börjat känna minibuff, som inte har något eget smeknamn än, i magen.

Jag har börjat landa i att vara sjukskriven och hemma tre dagar i veckan. Jag är inte pigg, men jag är inte helt utslagen heller. Och ju mer jag tänker på det, och det gör jag ju bevisligen, så är det ju inte konstigt att jag är trött. Det började ju egentligen långt innan mamma blev sjuk. Långt där tidigare med han den elaka. Pappa som blev sjuk. Dog. Jag kämpade med allt. Kom ifrån och levde upp men sen kom det ju andra eländigheter. Och lyckligheter. Man kan väl lugnt konstatera att livet går upp och ner. Min ibland ganska negativa pappa brukade säga att livet var som ett dåligt EKG. Jag håller väl inte riktigt med utan försöker se det mer positivt, men jag känner ju att jag fortfarande inte har landat i den riktiga lyckan. Man får väl vara glad för att man går runt. Har människor och barn runt sig som ÄR lyckan.

Äh, jag vet inte, jag svamlar. Idag är i alla fall Buff på dagis och jag ska ta vagnen och hämta henne senare. Ta med mellis och äta på lekplatsen. Gå hem och laga mat. När jag gör såna saker känner jag mig som värsta supermamman, även om andra föräldrar gör sånt flera gånger i veckan. Jag är stolt över att jag orkar göra det ibland. Det ger Buff så mycket. Nu ska jag återgå till att vila en stund.

Tillbaka till sidans topp