vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Princess

Det ordnar sig nog till det bättre!

16 aug 2012 15:07
Jag har haft en jäkla downperiod ett tag, bara velat sätta mig ner och storgråta på gatan, utan egentlig anledning. Igår när dom pratade med mig på jobbet var det nästan så jag fick tårar i ögonen bara av att behöva tänka ut ett svar. Och S förstår inte det där, han tycker att man alltid måste ha en anledning till att vara/känna sig ledsen. Men i alla fall, igår var det kick-off på nya jobbet. Jag tillhör ju både högstadiet och gymnasiet, och hamnar därmed lite mellan två stolar. Å ena sidan är jag placerad på högstadiet med min yrkesintro-grupp, där det jobbar 3 grundskolelärare. Å andra sidan tillhör ju min lilla grupp gymnasiet, som ligger på annat ställe, där det jobbar ett antal gymnasielärare. Så på dagen igår, när jag bara ville gråta, var det konferens med gymnasiet. Högstadiet var inte inbjudet. På kvällen var det kräftskiva och då fick hög komma. Jag kände hur glad jag blev av att se kollegorna som inte varit med på dagen, men ville samtidigt bekanta mig mer med gymnasiekollergorna. Och gymnasiekollegorna är lite, inte aviga alls, men kanske avvaktande. Eller så glömmer dom bara bort mig lite, eftersom jag inte är runtomkring hela tiden. Högstadiekollegorna blir därmed också lite avvaktande, eftersom dom har negativa erfarenheter av att gymnasiet inte tycker att dom är "lika mycket värda". Helt sjukt, jag vet.

Men efter några kräftor, en snaps, två öl och 5-kamp på Grönan (i ett lag med gymnasiekollegor samt chefen) kändes det ändå helt okej. Jag fick även sagt till chefen att jag var rädd för att bli bortglömd, och att jag själv är mycket mån om att ta plats i båda lagen. Han förstod det, och jag kände verkligen ett stöd från honom i detta. Det hjälpte humöret. Idag kom han förbi på jobbet (hög), och försäkrade sig verkligen om att jag skulle ha möte med gymnasiet imorgon. Han sa också att han var medveten om att han kanske hade låtit mig ta hand om mycket själv nu i början, för att han ansåg att jag kändes så trygg och säker i det jag gör. Och DET höjde ju humöret om inte annat!

Så det blir nog bra det här, det hänger ju mest på att jag själv ser till att göra mig sedd och hörd i båda arbetslagen, även om jag bara kan vara på ett ställe i taget. Så jo, det löser sig nog bra det här.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Frossa: (16 aug 2012 16:11)
Det är alltid så kluvet att jobba på två platser. Jag gjorde det förra läsåret och även om jag inte kände mig förbisedd så var jag allt annat än delaktig på stället där jag jobbade 40%. Hoppas att det löser sig, men det är ju jättebra att chefen är medveten om hur du känner inför det.

HäxanSurtant: (16 aug 2012 19:23)
Tycker att det låter som chefen är mån om dig och ser din stora potential - och det gör han alldeles rätt i! Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Princess
1049 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Princess en ros

Princess senaste Ord

» 2018! Hur blev det så?
31 dec 2017 23:55
» Keep going
16 okt 2017 22:21
» Yeay jobbet!
11 sep 2017 21:51
» Försvinn.
3 sep 2017 21:26
» Snälla bli bra <3
13 aug 2017 22:00
» Småbarnsår
20 jul 2017 11:46
» Värmebölja
18 jul 2017 19:33
» Jag, livet, kylan
24 jun 2017 22:46
» Tiden går och går
19 jun 2017 15:52
» Hjärntrött...
7 maj 2017 21:13
» Ååååka pendeltåg...
27 mar 2017 17:38
» Avd 81
10 mar 2017 06:49
» Torsdagkväll
16 feb 2017 21:00
» Sommaresan bokad
22 jan 2017 22:20
» Nödar
2 jan 2017 23:29

Dagens namn: Hjalmar, Helmer
:: reklam ::