Princess
Jag - en beroendesjäl
28 maj 2011 22:32Jag har ett icke-så-bra-förhållande till alkohol... Från det att jag testade första gången har jag känt att DET DÄR, det är bra för att stävja ångesten. Jag tror kanske inte att jag första gången jag drack sprit vid 16 års ålder kunde sätta ord på "ångest", men jag visste att det hjälpte. Mot nåt. Jag visste att alkoholen hjälpte mig att känna mer, känna mindre, våga mer, älska mig själv... Egentligen är det konstigt att jag inte råkat ut för värre saker än vad som faktiskt har hänt...
Jag är en beroendesjäl. Skulle lätt kunna bli beroende av alkohol, droger, tabletter, sex, shopping, you name it... Vad jag ÄR beroende av och alltid varit är bekräftelse. Jag har aldrig någonsin kunnat bekräfta mig själv. Aldrig. Möjligtvis under påverkan av alkohol.
Jag är uppväxt med att tabletter löser det mesta. Har du ont någonstans - ta en värktablett. Har du ont i själen - ta en lugnande. Eller en whisky. Ingen av mina närmaste har haft problem med spriten eller något sånt. Bara hjälpt sig själva med dom hjälpmedel som funnits. Och det finns medel - går du till doktorn får du recept på Sobril, går du till systemet kan du köpa dig en flaska vin eller en whisky. Inga problem om man vet vad man ska säga eller be om.
Vin är för mig ett lugnande medel. Jag mår bra av det där glaset (glasen) vin som jag kan dricka när jag lagar mat på fredagskvällen. Det blir aldrig för många glas just på fredagarna. Däremot kan det bli för många glas när det är fest. Jag ångrar mig oftast, ville ju inte dricka så mycket, ville inte höras så mycket, ville inte dela med mig så mycket av mig själv. Tack och lov att det nu för tiden mest är tjejfester där det inte märks på samma sätt att man tog det där glaset som blev för mycket. Har svårt att stoppa när det är lagom...
Jag går ingenstans utan att ha en karta lugnande i handväskan. Det är inte så ofta jag behöver ta någon nu idag, men jag känner mig tryggare om jag vet att jag har insomningstabletter och lugnande med mig, vilket jag alltså nästan alltid har. Starkare sömntabletter också, fast jag vet att jag inte mår bra av att ens tänka på att ta dom. Helt sjukt egentligen, fast jag tycker det är konstigt när personer i min närhet inte har hört talas om att man kan få lugnande mot ångest... Bara men vet vilken läkare man ska besöka.
Jag är en beroendesjäl, och när jag tittar tillbaka har jag nog varit beroende av det mesta, men allra mest av bekräftelse, och när jag går miste om att få det så tar jag gärna kemiska hjälpmedel för att lugna ner mig. Så även ikväll. Godnatt!
