Princess
Ett år av liv?
17 okt 2008 13:08Det är snart på dagen ett år sen jag stoppade i mig alla dom där tabletterna och hamnade på akuten. Tack och lov, ska tilläggas, hade jag inte haft sinnesnärvaro att ta mig till akuten hade jag ju dött. Dött... Jag ville ju inte dö. Jag vet att många inte kan förstå att man kan vara så förtvivlad att man tar så många tabletter (för att sedan bli magpumpad...) men jag VAR så förtvivlad just då. Jag ville att det skulle ta slut, att nån skulle se mig och säga att det blir bättre och naivt nog så trodde jag väl att jag skulle bli hjälpt av det på nåt sätt. Det blev jag inte.
Fortfarande kan jag snegla på den där lådan där jag vet att tabletterna finns, jag kan titta på den och se tablettkartorna framför mig och tänka att det vore ju enklast att stoppa i mig dom igen. Och det är fegt att tänka så, för det betyder att jag inte tycker att jag är värd att ta hand om. Att jag skulle behöva ta dom där tabletterna -igen- bara för att nån ska se mig, höra mig, förstå mig. Men det hjälpte ju inte sist, så varför skulle det hjälpa nu. Det är inte värt det, jag vet, och jag gör inget heller. Jag -tänker- bara ibland. Det kanske har att göra med att vädret är likadant nu som då, att känslan finns kvar där inombords. Att livet runt omkring är mycket bättre måste jag bara pränta in i själen, i huvudet, i hjärtat.
Jag har lånat en cd-box med Trollflöjten som snurrar i datorn just nu. Har en lektion kvar för dagen innan jag får gå hem. Fredag igen.