Princess
Söndag igen
10 feb 2008 14:15Som vanligt när man ligger på botten och kravlar lyckas man på nåt sätt sakta ta sig uppåt igen. I mitt fall är det inte så långt mellan "uppe" och "nere", jag trillar hårt och djupt men när jag får den där kramen tar jag mig uppåt igen. Och jag gör det även fast jag vet att omtanken inte är ärligt menad, att jag inte blir omhändertagen på riktigt. Kanske är det därför jag inte längre kommer upp helt och hållet, jag kommer upp till min numera normalnivå som ligger omkring noll. Sällan eller aldrig toppform, snarare likgiltighet, där man åtminstonde inte börjar gråta om man får en kylig blick.
Jag vill ha hus, barn och trygghet. Jag längtar efter en normal vardag. Jag längtar efter att få gå omkring med den där "vardagslyckan" som jag vet finns där ute. Slippa vara orolig för att det ska nämnas ett namn på tv som delas av något ex, slippa oroa mig för att säga fel saker eller att råka droppa vatten på trägolvet i köket (hur FAN kan man INTE droppa vatten på ett köksgolv?!)
Nåja... Jag ska träna lite i eftermiddag, tillsammans med gympafröken, som har blivit min nya kompis och jag är jätteglad över att hon jobbar på skolan! Vi kommer från samma ställe i Dalarna, har gemensamma bekanta och har gått på samma gymnasium samtidigt, plus att jag faktiskt har känt hennes bror en gång! Men vi träffades för första gången på jobbet efter jul!