vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

PieceOfCake

Kära ex, tillika far till min dotter.

6 okt 2013 13:16
Häromdagen, under vår bitvis något hätska "diskussion" över sms kom det återigen upp saker jag finner intressanta. Mycket intressanta faktiskt.

Jag gör inte speciellt mycket väsen av mig i ditt liv. Du anser dock motsatsen. Du anser att jag bedriver någon form av ständig kamp att förstöra och rasera ditt liv. Detta har kommit upp flertalet gånger det senaste åren. Faktum är, kära ex, att jag ägnar dig relativt liten tid i tanken, trots allt. Min vardag kretsar inte kring dig, även om du verkar hysa tro (önskan?) angående detta. För tre år sedan ägnade jag all min tankeverksamhet åt dig. För fyra år sedan också. Och fem år sedan. Du stal, och jag tillät dig göra det, all min vakna tid, all min energi. Jag höll på att dö. Därför lämnade jag dig. För att jag inte ville ägna hela mitt liv, hela min energi, hela min tankeverksamhet åt dig.

Jag förstår att du avskyr min och ditt andra ex kontakt. Jag förstår att du ser det som att jag lagt mig i där. Det har du väl rätt i, delvis. Jag har gett henne information, ja, som inte gagnat dig. I alla fall inte fått dig att framstå särskilt väl. Men vems fel är det? Mitt? Ditt andra ex? Någon annans? Ärligt talat, kära ex, hennes och min sammantagna historia om dig är delvis rätt skrämmande och under en tid kände jag ett enormt obehag inför att lämna dottern, den jag älskar mest i hela världen, i din vård. Jag ångrar inte det jag gjorde. För mig var det viktigt, det var skrämmande. Och vem var det som hade skapat detta skrämmande? Jo du själv. Att du i övrigt ser hela min och ditt andra ex vänskap som hotfull i stort, det är upp till dig att hantera. Du försöker fortfarande bryta kontakten, men det är något du har förlorat. Kommer hon och jag någonsin bryta vår kontakt, kommer det inte bero på dig.

Jag undrar också, i dina försök att intala mig att jag är sjuklig och konfliktfylld, om du någonsin insett att 80% av de gånger vi har kontakt gällande dottern är det när det är något negativt, och då är det oftast jag som tar upp det. Varför det är så? Jo för att vi inte har kontakt i övrigt! Vi delar inget glädjefylllt eller vardagligt kring dottern, för du vill inte! Du vill inte att jag hör av mig alls helst! Du vill varken prata eller kommunicera med mig! En av väldigt få anledningar att ta kontakt med dig är när det är något som är fel, inte ens det vill du egentligen, men jag gör det ändå, för det handlar om mitt barn. Ser du cirkeln, ser du mönstret? Se till dig själv, fundera en gång till varför du tycker att jag bara tillför konflikter i ditt liv.

Att du sedan hävdar att dottern hos dig skulle byta personlighet och bli väldigt verbal och uttrycka att hon var oönskad (och massa annat "hemskt", som du dock inte kunde sätta ord på), är för mig rätt otroligt. Du målar upp en bild av ett barn som varken jag eller hennes förskola känner igen. Du har gjort det förut, varför försöker du igen? Aldrig har dottern uttryckt något liknande inför mig, aldrig, trots att jag är den person hon känner sig tryggast med. Plus det faktum då att ingen någonsin sagt till henne att hon skulle varit ett oönskad barn (om inte du själv gjort det då). Herregud på så många sätt. Hon vill dessutom inte åka till dig. Hon får allt oftare perioder då hon inte saknar dig, inte känns speciellt glad över att åka till er. Hon känns mest accepterande. Ibland inte ens det. Och jag uppmuntrar och uppmuntrar tills jag nästan kräks och undrar om det ska behöva vara så. Har du funderat på det, kära ex? Varför är det så?

Det är faktiskt lustigt också. All denna projicering som alltid funnits. Ständigt närvarande. Ditt andra ex skyr dig som pesten. På inget sätt vill hon ha kontakt med dig, trots det kämpar du för att få en bättre relation med henne och vill att ni ska kunna samarbeta. Det ironiska i kråksången är, att du gör precis som hon gör, i din och min relation som föräldrar. Kanske inte riktigt lika illa, men nästintill. Medan jag i min tur önskar att vi hade haft ett bättre samarbete och hade kunnat ha en bredare, mer nyanserad diskussion kring allt som har med dottern att göra. Kan du se det ironiska i det? Det som finns där, mitt framför näsan på dig.

Ibland, som idag, undrar jag när detta kommer ta slut. När kommer det vända? Kommer det någonsin göra det?

Och ibland, kära ex, undrar jag, om den du är och ditt sätt gentemot barnen kommer kosta dig din dotter i det långa loppet. Den dag hon säger stopp och belägg, nu är det nog, nu vill jag inte längre!

Kommer ditt liv och ditt agerande ha varit värt det då?

Fundera på det, kära ex, en gång eller tre.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


HäxanSurtant: (7 okt 2013 11:01)
Å känner igen. Tror jag knäcks snart av ex:et.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

PieceOfCake
98 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PieceOfCake en ros

PieceOfCake har skrivit om

Vansinne smärta Galenskap Kärlek Insikt Livet

PieceOfCakes senaste Ord

» Frustration.
28 apr 2017 22:05
» Självföraktet.
21 apr 2017 23:16
» Sanslöst.
17 dec 2016 09:41
» Vad är det du inte förstår?
27 aug 2016 22:43
» Drömmarna.
26 aug 2016 22:48
» 2016-06-06
6 jun 2016 23:44
» Jag tappade fotfästet.
28 mar 2016 20:28
» Ge mig den åter.
27 dec 2015 22:13
» Minnet.
27 dec 2015 00:16
» Minnet av magi.
26 okt 2015 18:38
» Superklister.
30 sep 2015 22:20
» Karma.
3 aug 2015 20:29
» Piece by piece.
13 jul 2015 20:45
» Tiden.
19 jun 2015 15:05

Dagens namn: Lillemor, Moa
:: reklam ::