PieceOfCake

Tröttsam dag.

6 aug 2013 21:54
Tårarna kommer över mig då och då. Lika mycket sorg över honom som sorg över hur skört livet är.

Pga lagar har de fortfarande inte avslutat de livsuppehållande åtgärderna. Han svarar på någon form av stimuli, men de tror väl att det är det enda. I läkarnas ögon är han hjärndöd. Det är ju så märkligt. För lite mer än ett dygn sedan fanns han. Levde. Skrattade. Nu finns han inte mer.
Och skulle han mot alla odds vakna skulle han aldrig bli den han var.

Stundtals tänker jag, men varför fick han inte dö genast. Varför var han tvungen att ligga som en grönsak där på sjukhuset, utan något egentligt hopp om att någonsin vakna? Kanske fyller det någon funktion för hans fru? Kanske gör det det bara mer plågsamt, för kanske kan man inte riktigt överge hoppet då. Kanske kanske kanske mirakel kan hända.

I övrigt då? En dotter som inte är helt kry, men inte har andra symtom än väldig trötthet vissa dagar, låg feber vissa kvällar och andas då väldigt fort. Idag har hon klagat på huvudvärk hela dagen, till och med vaknat av det ikväll. Hoppas på en bättre dag imorgon, på alla sätt.