PieceOfCake

Jag är så vilse.

27 jun 2013 21:51
Det känns som att vår resa varade en evighet. Nu känner jag mig tom. Så tom. Mitt hem känns tomt, kallt. Inte längre en plats jag trivs på. Jag känner mig orolig, får ingen ro.

Jag är så vilse, så oerhört vilse och jag kan inget göra. Jag vill tro att allt i livet har en mening, men just nu förstår jag faktiskt inte hur eller varför. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag känner mig så olycklig. Så förvirrad.

Hade det inte varit för dotterns pappa hade jag flyttat, om två år. Honom bryr jag mig inte om för fem öre, för min del får han ruttna bort i sitt eget lilla helvete. Men det är helt ofrånkomligt att han aldrig skulle tillåta mig att flytta med dottern. Fast det är egentligen inte problemet. Problemet är ju att dottern älskar sin fjant till pappa. Hennes hjärta skulle krossas för evigt om han försvann ur hennes liv. En dag kommer han såra henne, göra henne illa, men än förstår hon inte det.

Livet är så orättvist. Jag valde dock detta själv. Jag valde att få barn med en man jag inte kände, i ett land som inte är mitt. Jag gjorde det valet och jag får stå för det. Men det finns ett stort hål i mitt hjärta, stort, svart och smärtande. Jag vill inte vara här.