PieceOfCake

Damaged goods.

1 jun 2013 19:56
Jag har aldrig sett mig som speciellt påverkad av det som hände med dotterns pappa. Eller, det är klart jag varit påverkad, jag mådde ju fruktansvärt dåligt. Men jag har aldrig känt mig bitter, eller ångrat mig. Jag har bara accepterat att livet tog den vägen. Det är inget jag kan ändra på och jag blev lite klokare på vägen och fick mer mod att säga ifrån och stå upp för mig själv.

Men plötsligt känner jag mig inte lika säker på att jag kom ur det hela utan några större men. Jag vet inte hur jag ska närma mig män. Jag vet inte hur jag ska våga släppa någon nära inpå. Och att skapa en ny relation? Hjälp. Hur ska jag veta att nästa man inte har lika mycket problem som exet har? Hur i hela världen ska jag kunna lita på den personen? Och hur ska jag själv kunna låta bli att fastna i gamla hjulspår?

Min största rädsla är att jag ska bli misstänksam. Att jag kommer se likheter med exet, även om det inte är av någon betydelse, bli rädd och dra. Likheter i vardagliga ting, inte sjuka ting.

Jag kan inte gärna fly så fort min hjärna reagerar irrationellt.

Hjälp!