PieceOfCake
Skäms.
6 mar 2013 10:09Det känns fortfarande jobbigt att hämta eller lämna på dagis. I måndags fick dottern ett vansinnesutbrott när jag kom dit för att hämta henne. Hon skulle precis påbörja något och KABOOM.
Jag är lite lätt trött på en 4 1/2 åring som vägrar prata och istället skriker, slår och klöser. Jag tror till och med att hon försökte spotta på mig och det har hon aldrig gjort förut. Allt detta ackompanjerat av öronbedövande skrik, sluta, sluta, jag vill inte! Förskolan består av två våningar. Vi är tvungna att gå ner när vi ska hem. Lätt med väska och en unge som kastar sig fram och tillbaka och ålar sig i famnen. Och skriker så man blir döv. Det krävdes ett visst mått av milt våld och jag höll på att tappa ungen i trappan. Jag fick lyfta ut henne utan ytterkläder. Fast hon upptäckte ju rätt snabbt att det var rätt kallt.
Att vänta ut henne gör jag aldrig på dagis, det kan ta över en halvtimma innan hon lugnat sig tillräckligt. De ska inte behöva lyssna på det. Och jag har inte lust att sitta där. Men jag skäms. För att hon gör så. Det känns som att hon inte vill hem. Som att hon inte vill vara med mig. Och för att det lär ha sett mer eller mindre vådligt ut. Och för att hon säkert får ont under dessa utbrott när jag försöker förflytta henne. Att bära på 17 kg vansinne är lagom lätt och kul. Fast det ger mig mer dåligt samvete. Men jag är så trött på dessa utbrott. Jag orkar inte. Det är ingen annan som kan gå in och ta dem, jag måste alltid.
En vikarie som var där i måndags såg på mig som om jag höll på att ha ihjäl ungen. Och idag när jag lämnade var hon där igen. Hon sa inte hej, såg ut som om hon svalt en citron. Till råga på allt sätter sig min kära dotter på golvet, drar ner strumpan och halvsnyftar: "Mammas nagel gjorde så att jag fick ett sår på foten! Det var mammas fel! Jag måste ha plåster." Guldstjärna till mamma där.
(Vi krockade med fötterna igår och min tånagel rev hennes häl.)
Nästa gång hon får ett utbrott på dagis kommer jag sätta mig i hallen och gråta.
Mitt mamma självförtroende är inte det bästa just nu. Jag har lust att ringa exet och säga: Varsågod. Hon är din. Du är värdelös, men trots det gör du det säkert bättre än jag gör. Jag ger upp nu.
111 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PieceOfCake en ros