vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

PieceOfCake

Skäms.

6 mar 2013 10:09
Det känns fortfarande jobbigt att hämta eller lämna på dagis. I måndags fick dottern ett vansinnesutbrott när jag kom dit för att hämta henne. Hon skulle precis påbörja något och KABOOM.

Jag är lite lätt trött på en 4 1/2 åring som vägrar prata och istället skriker, slår och klöser. Jag tror till och med att hon försökte spotta på mig och det har hon aldrig gjort förut. Allt detta ackompanjerat av öronbedövande skrik, sluta, sluta, jag vill inte! Förskolan består av två våningar. Vi är tvungna att gå ner när vi ska hem. Lätt med väska och en unge som kastar sig fram och tillbaka och ålar sig i famnen. Och skriker så man blir döv. Det krävdes ett visst mått av milt våld och jag höll på att tappa ungen i trappan. Jag fick lyfta ut henne utan ytterkläder. Fast hon upptäckte ju rätt snabbt att det var rätt kallt.

Att vänta ut henne gör jag aldrig på dagis, det kan ta över en halvtimma innan hon lugnat sig tillräckligt. De ska inte behöva lyssna på det. Och jag har inte lust att sitta där. Men jag skäms. För att hon gör så. Det känns som att hon inte vill hem. Som att hon inte vill vara med mig. Och för att det lär ha sett mer eller mindre vådligt ut. Och för att hon säkert får ont under dessa utbrott när jag försöker förflytta henne. Att bära på 17 kg vansinne är lagom lätt och kul. Fast det ger mig mer dåligt samvete. Men jag är så trött på dessa utbrott. Jag orkar inte. Det är ingen annan som kan gå in och ta dem, jag måste alltid.

En vikarie som var där i måndags såg på mig som om jag höll på att ha ihjäl ungen. Och idag när jag lämnade var hon där igen. Hon sa inte hej, såg ut som om hon svalt en citron. Till råga på allt sätter sig min kära dotter på golvet, drar ner strumpan och halvsnyftar: "Mammas nagel gjorde så att jag fick ett sår på foten! Det var mammas fel! Jag måste ha plåster." Guldstjärna till mamma där.
(Vi krockade med fötterna igår och min tånagel rev hennes häl.)

Nästa gång hon får ett utbrott på dagis kommer jag sätta mig i hallen och gråta.

Mitt mamma självförtroende är inte det bästa just nu. Jag har lust att ringa exet och säga: Varsågod. Hon är din. Du är värdelös, men trots det gör du det säkert bättre än jag gör. Jag ger upp nu.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Me: (6 mar 2013 11:51)
Hörde om en annan mamma med samma problem. De hittade en grej som funkade: mamman ringde ca en timme innan hon skulle hämta och bad personalen förbereda dottern på att hon var på väg. På så sätt fick dotteln liksom kontrollen över sin egen tid och personalen hjälpte henne att räkna ner tiden så att hon kunde avsluta och känna sig redo när det var dags att åka hem. Det är säkert väldigt individuellt, men kanske värt att testa?

Tulo: (6 mar 2013 12:01)
Förstår att detta är oerhört jobbigt för dig! Hur insatt är personalen i allt som pågår? Du borde ju inte behöva ta oförstående blickar tycker jag utan istället få stöttning. KRAM!!

Fadern: (6 mar 2013 12:06)
Jag har en dotter på 4 år som gör exakt såhär också, men tackochlov inte hela tiden, men lite då och då.

Me: Vilken utmärkt idé. Den måste jag testa.

PieceOfCake: (6 mar 2013 12:08)
Me: innan jul hade hon upprepade utbrott vid hämtning och då ringde jag tio minuter innan hämtning och det funkade utmärkt. Då hann hon avsluta och visste jag var på väg. Efter jul slutade detta, men i måndags så exploderade det igen. Igår var det okej. De var på väg ut och jag såg i hennes ansikte att det var ett gränsfall till utbrott men det blev inget. Vi får se idag. Fortsätter utbrotten får jag väl börja ringa igen. Och det är roligt att hon trivs på dagis, men ännu roligare om hon hade velat gå hem. :-)

Tintomara: (6 mar 2013 12:37)
Mammor får inte ge upp. Och det kommer inte du heller att göra! Men du måste på något sätt ändra strategi. Gör tvärtemot på något sätt. Vidare tror jag säkert att de är vana vid småbarnstrots på dagis. Vikarien kanske var outbildad eller mindre van? Fråga personalen på dagis till råds. (Folk älskar att bli frågade om råd!) Nån dålig mamma är du inte!!! För då skulle du inte bry dig!!! Kram!

PieceOfCake: (6 mar 2013 12:44)
Vi pratade om det rätt mycket i julas. Men i måndags kändes som det värsta utbrottet hittills. Det jag kan göra är att ringa och förvarna. Då brukar hon vara väldigt glad när jag hämtar. Fortsätter det börjar jag göra det igen.

När hon var mindre spelade jag in filmer när hon var så där arg. Jag ville ha bevis för att jag inte misshandlade henne och att hon låg alldeles själv i sängen och skrek som galen och ropade ajaj och nej nej. Är fortfarande förvånad att ingen granne frågade mig eller ringde soc.

Me: (6 mar 2013 12:49)
En stark egen vilja. Jobbigt nu när hon växer upp, men tillsammans med de goda värderingar du ger henne är det ett vinnande koncept för framtiden, tror jag.

PieceOfCake: (6 mar 2013 14:48)
Tack Me! Jag hoppas det! Hon är ju en fantastisk liten unge i övrigt. Snäll, omtänksam, empatisk och smart. Så jag hoppas att det blir ordning på alltet till slut.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

PieceOfCake
98 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PieceOfCake en ros

PieceOfCake har skrivit om

Insikt Galenskap smärta Vansinne Livet Kärlek

PieceOfCakes senaste Ord

» Frustration.
28 apr 2017 22:05
» Självföraktet.
21 apr 2017 23:16
» Sanslöst.
17 dec 2016 09:41
» Vad är det du inte förstår?
27 aug 2016 22:43
» Drömmarna.
26 aug 2016 22:48
» 2016-06-06
6 jun 2016 23:44
» Jag tappade fotfästet.
28 mar 2016 20:28
» Ge mig den åter.
27 dec 2015 22:13
» Minnet.
27 dec 2015 00:16
» Minnet av magi.
26 okt 2015 18:38
» Superklister.
30 sep 2015 22:20
» Karma.
3 aug 2015 20:29
» Piece by piece.
13 jul 2015 20:45
» Tiden.
19 jun 2015 15:05

Dagens namn: Pontus, Marina
:: reklam ::