PieceOfCake

2012-08-18

18 aug 2012 12:49
Idag åkte dottern till sin pappa över dagen.

När jag sa till henne att hon skulle till pappa ignorerade hon det fullkomligt först och började prata om annat. När hon förstod att jag menade det, så blev hon ledsen och sa:

- Mamma, jag vill inte, jag vill vara med dig!

Sedan sprang hon iväg och gömde sig.

Ja det kändes ju förstås fantastiskt bra. Fram till att pappa hämtade henne så verkade hon antingen bara acceptera det eller faktiskt bli lite glad över att få träffa pappa. Först kändes det bara som ren acceptans. Hon hade liksom inget val. Precis som sist. Men sedan när vi gick ut så plockade hon blommor till honom och kramade honom när han dök upp och ville snabbt springa till sin plats i bilen. Det var ju i alla fall positivt. Tycker jag.

Sedan sa den käre pappan till mig, att han skulle prata lite med henne om allt det här och att hon inte vill till honom.
Eh, yeah, great, tänker jag. Det blir nog jättebra. Inte. Det slutar säkert med att han säger något i stil med att han saknar henne jättemycket när hon inte vill till honom och att det gör honom ledsen. Hans fantastiska uttalanden har vi hört några gånger förut och allt som oftast är det inte särskilt genomtänkt. Det kan i alla fall inte sluta bra...

Jag tycker det är lite jobbigt det här. Vetskapen om att inte kunna planera in något alls, för mig själv. Om jag är egoistisk. Vi har ju vårt fasta avtal och schema men just nu är ju allting lite upp och ner. Och jag är ju verkligen själv med henne i övrigt. Ingen som kan avlasta i övrigt om inte det funkar med hennes pappa. Men det är sånt man ska tänka på innan man väljer att föda ett barn antar jag. Lite som man bäddar får man ligga.

Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det har gått bra idag och att hon är glad och nöjd när hon kommer hem. Helst önskar jag att hon nästan skulle bli lite ledsen och ville stanna längre hos pappa, för jag inbillar mig att det är positivt och då betyder det att det inte pågår något annat fuffens där. Då är allt det här andra bara hennes egna idéer som låst henne i ett hörn lite.

Fast jag vet ju att det inte är så enkelt. Suck. Jag kan gärna inbilla mig att allt är frid och fröjd om hon väl vill dit igen, men det vet jag aldrig helt säkert. Jag VET ju att det inte är det. Jag VET att allt inte är helt okej där och jag VET att om jag hade fått välja hade hon inte varit där alls. I alla fall inte vuxit upp med den mannen som sin pappa. Men se. Nu får jag inte välja. Nu får jag bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen.

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

bellavit: (18 aug 2012 12:51)
Jag tycker ni alla tre ska prata. Okej. Dottern behöver bara sitta med och så ser man vad hon säger - om hon säger något.

PieceOfCake: (18 aug 2012 13:05)
Men hon säger inget. Hon har inte ens fyllt fyra än. Så hon är lite för liten för det. Dessutom sätter det henne i en väldig pressad situation, om hon ska sitta där med oss och förklara för oss varför hon inte vill. Och OM något händer hos pappa, som inte är okej, då kommer hon ju absolut inte säga det inför honom.

Och jag och pappan har tyvärr inte den kontakten. Och jag får ångest bara vid blotta tanken på att sätta mig ner och prata med honom. Bara detta, då vi frångår avtalet och måste bestämma andra dagar, tär på mig. Och jag litar inte på honom, inte för fem öre och han har ju redan sagt att han inte alls förstår hennes agerande. Det är helt främmande för honom. Och något annat förväntar jag mig inte. Är det så att han missköter sig som förälder är det något han kommer ta med sig i graven.

PieceOfCake: (18 aug 2012 13:09)
Sist han och jag var på Familjerätten hade jag ett x antal punkter jag tog upp. ALLT var lögn enligt pappan. ALLT. Han kändes inte vid en enda sak, minsann! Så att försöka prata med honom känns som att slå huvudet i väggen.

Cocos: (18 aug 2012 15:46)
Alltså sätta sig ned båda föräldrsrna MED ett barn som inte är så gammalt är väl inte det bästa direkt...rent dumt skulle jag vilja påstå! Såvida man inte har utbildning på det hela! Kan det vara så att det är ren och skär separationsångest kanske.. Alltså barn älskar ju sina föräldrar (om det inte är helt galet) och det kan nog bli att hon blir förvirrad om hon behöver "välja" vilket kan kanske te sig i att hon blir ledsen. OM den ömme fadern börjar prata med henne och säger så som du skriver tex så kommer hon få dåligt samvete för hon hellre vill vara hos mamma.. Och DET kommer hon aldrig säga till pappa! Har varit med om det där också,att karln är så korkad och säger inte helt smidiga saker till sonen så man får slita sig i håret efter för att reda ut skadan liksom!
Vad försöker jag få fram tro.. :S Vet inte riktigt men tror du fattar vad jag menar!

PieceOfCake: (18 aug 2012 17:14)
Ja du Cocos, jag har tänkt typ alla möjliga möjligheter. Problemet är ju att man aldrig kommer veta, så länge inte hon säger något. Vilket väl inte kommer ske.

Jag har resonerat mycket med mig själv om att hon kanske känner hon måste välja vilket gör henne ledsen. Att fråga henne om hon vill till pappa ex är nog det sämsta man kan göra, för då kanske hon måste välja. Jag frågade glatt om hon kanske ville sova hos pappa idag också, från min sidan var det ett försök till uppmuntran, men i samma stund jag sa det så insåg jag hur dumt det blev. Som att jag tvingade henne att välja. Hon ville inte heller svara.

Men faktum kvarstår att hon inte vill till honom på riktigt. Hon kan bli riktigt riktigt ledsen. Men som idag verkade det ha gått ok ändå, iaf vid överlämning. Vi får väl se när hon kommer hem hur det är med henne.

Jag ska inte alls prata om umgänget med henne fram till det är dags nästa gång, så hon inte känner press. Vill hon prata så får hon prata när hon vill. Jag är ganska övertygad om att pappan försöker pressa ur henne så mycket information som möjligt och därmed blir hon rätt låst om man ens frågar om hon haft roligt på dagis. Hon kan bli sur över det och vända ryggen till. Hon känner sig förmodligen utfrågad och kontrollerad. Tyvärr.

Cocos: (18 aug 2012 18:26)
Jag vet hur det är,jag har ju råkat fråga min sötis utan att tänka mig för ibland och det blir bara dumt allt när jag vräkt ur mig det! Man vill ju veta så himla mycket men Åhh vad man man får bita sig i läppen många ggr

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: