vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

PieceOfCake

Förnedring.

16 maj 2012 23:03
Jag har ju vetat länge, att han inte levde som han "lärde". Och redan under vår relation förstod jag att det var något lurt i görningen och att han förmodligen ljög och undanhöll saker. Men jag var kär, ville ge dottern en familj. Jag blundande och försvarade inför andra. Samtidigt som jag dock var fruktansvärt arg på honom och betedde mig därefter mot honom.

Det var en märklig situation. Jag såg det då, men vill inte förstå. Jag ser det nu och förfäras. Eller jag känner sorg. Över att jag la ner den tiden på honom. Varför förstod jag inte redan då?


I efterhand fick jag reda på att jag hela tiden HADE haft rätt. Det var HAN som var en liten gris, inte jag. Hela vår relation var han besatt av allt som hade med mina manliga vänner att göra, mina ex på något som helst sätt och flera av mina vänner. Det var massa krav hit och dit för att säkerställa en relation mellan oss två. Jag kräktes på hans krav och var arg, men trodde att han eh ja... skulle förändras. Sött.

Det var hela tiden JAG som gjorde fel. JAG som var otrogen. JAG som förstörde. JAG som gjorde si eller så.

Men så var det ju inte alls. Det var HAN som var otrogen. När vi träffades och möjligen även under vår relation med tanke på det jag vet idag. Jag vet att han träffade andra i våra uppbrott. Idag vet jag det. Jag har de svart på vitt. Men det var mig han spottade på och sa att om det var så att jag ens flörtat med någon annan under något av våra uppbrott då skulle jag veta, att då var det kört, då ville han inte ens ta i mig med tång igen.

Det svarta på det vita fick jag se alldeles nyligen. Jag läste, jag kände hur hjärtat krossades och jag ville kräkas. Jag mådde fysiskt illa. Jag ville gråta.

Jag kände mig först sviken. Det var HAN, det var HAN HELA TIDEN. Jag ville skicka ett sms, jag ville sänka honom, jag ville få honom att må så jävla ruttet. Och jag vet att jag KAN.

Men nu inser jag varför det satte så många känslor i rullning. Han ljög. Det var HAN som ljög. HAN kallade mig hora. Han kallade mig slampa. HAN sa att det var jag som var lättfotad och inte gick att lita på. HAN anklagade mig JÄMT.

När det var HAN SJÄLV som gjorde allt det där. Jag grät och jag försvarade mig tills jag nästan grät blod. Jag bedyrade min oskuld om och om och om igen och bad om att han skulle förstå och förändras och bara ÄLSKA och lita på mig. Jag grät i förtvivlan så många dagar. Jag grät och jag våndades. Varför varför anklagar han mig för allt detta som inte är sant?

Nu vet jag. Med säkerhet.

Allt för att strålkastarljuset skulle vändas FRÅN honom.


Han är en otäck man. Det är ett sjukligt beteende och ingen förstår. Nästan ingen förstår. Skulle den charmiga, oftast välklädda, vältaliga, sociala mannen med den braiga jobbet göra något sådant? Det kan jag väl aldrig tro.

Jag sätter ganska mycket på att han har en diagnos. Att han är sjuk. Och han är oerhört duktig på det han gör. Så länge han lyckas spela ut alla mot varandra. Han är oerhört skicklig på det om de inblandade människorna hyser någon form av respekt, rädsla eller känslor för honom. Och går med på hans krav (bland annat att inte ha kontakt med varandra). Han är otäck.

Än idag hade jag levt i ovisshet om det inte vore för att livet förde med sig ett ljus, rakt in i mitt liv. Jag är oändligt tacksam över det. Det har gjort mig starkare.


Jag förstår inte att jag glömde att jag faktiskt var RÄDD för honom ett tag. Jag var RÄDD. Jag var så rädd att jag ringde gråtande till kvinnojouren och även besökte dem två gånger. Men andra gången hade han redan lyckats sudda ut min rädsla och plötsligt kände jag mig fånig som sprang där. Jag hade ju liksom inge orsak till det.

Han kan vara oerhört obehaglig. Oerhört. Han lever på hot och att skrämmas. När människor sedan gör som han vill, kallar han det respekt. Problemet är att han inte förstår att man inte kan få respekt genom att säga: Gör du inte så, så kommer jag göra på detta sätt (straffa dig).

Att skrämma människor att göra det man vill är inte respekt!


Min största oro är att hans sjuklighet ska gå ut över barnen. Jag vet att det kommer göra det. I dagläget måste han spela den extra duktiga pappan. Men snart har han inga extra bevakande viktiga ögon på sig och då spelar det inte så stor roll. Det är en ständig oro.

Man glömmer lätt. Man bygger upp en bubbla. Han är trevlig en gång. Hjälpsam en annan. Håller sig lugn ett tag. Allt det jobbiga och märkliga försvinner sin väg. Faller i glömska. Det är farligt. Så farligt.

"Tack och lov" ser han gärna till att man abrupt vaknar till liv igen.








Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Princess: (17 maj 2012 08:35)
Oj, det hade kunnat vara mitt ex du pratar om. Han gjorde EXAKT sådär, och jag har självdiagnostiserat honom till narcissist med många många psykopatiska drag. Usch för dessa jävla jävla jävla svin till misshandlande män. För det är misshandel, även om de oftare misshandlar psykiskt än fysiskt...

PieceOfCake: (17 maj 2012 10:00)
Är verkligen ledsen för din skull. Att råka på en sådan önskar jag ingen. Jag har också självdiagnostiserat mitt ex. Till precis samma som du har.

Men jag vet att han gått i terapi i många år "för det är ju så synd om honom och alla är ute efter honom". Jag kan undra om hans psykolog inte ens liiite kan ana sig till vad som finns där bakom egentligen. Eller om han faktiskt lyckats dölja det rakt igenom och framställa sig som missförstådd, utsatt och offer. Offerkoftan är något han gärna tar på sig, jämt.

Nitro: (17 maj 2012 11:27)
Usch, vad arg man blir! Man får ju hoppas att terapeuten kan motverka hans beteende på något sätt. Era diagnoser stämmer helt säkert, men min lyder: Skitstövel.

Mini: (17 maj 2012 22:11)
Blir även jag arg och ledsen å dina vägnar.. Stor KRAM!!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

PieceOfCake
111 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge PieceOfCake en ros

PieceOfCake har skrivit om

Insikt Livet Vansinne smärta Galenskap Kärlek

PieceOfCakes senaste Ord

» Ett avgrundsjupt vrål.
30 sep 2021 23:34
» Ekorrhjul.
1 sep 2021 21:11
» He´s not mine to keep.
12 okt 2018 17:59
» Början på slutet.
10 okt 2018 19:20
» Saknad.
1 okt 2018 21:42
» Ingenmansland
13 sep 2018 17:44
» Nu.
20 jul 2018 18:48
» Jag kvävs.
22 dec 2017 22:15
» En oändlighet.
18 dec 2017 15:36
» Inte min pappa.
3 dec 2017 10:41
» Döden.
26 nov 2017 20:50
» Frustration.
28 apr 2017 22:05
» Självföraktet.
21 apr 2017 23:16

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::