PieceOfCake

Vad är verkligt?

12 feb 2012 11:24
Onsdagkväll sa jag till dottern att hon ska till pappa på fredag. Bara helt kort. För att förbereda henne. Hon brukar bli himlastormande glad. Men inte denna gång.

På kvällen vaknade hon och grät och var upprörd och sa först: Pappa... Pappa... Sedan började hon ropa på mig och sa: Jag vill inte, jag vill inte!

På torsdagkväll sa jag igen att pappa hämtar dig på dagis imorgon. Hon sa inte mycket. På kvällen vaknar hon, upprörd och gråtandes, ropar på mig och säger: Jag vill inte, jag vill inte, jag kan inte! Och något mer jag inte hör.

Jag kan inte låta bli att koppla samman det med att jag sa att hon skulle till sin pappa. Hon har sovit som en prinsessa i andra fall. Och jag kan inte låta bli att känna mig olustig till mods. Vad försiggår egentligen hemma hos honom? Hur är han mot barnen?

Dottern sa en gång, för inte alls länge sedan att mamma är dum! *** mamma är dum!

Jag blev helt ställd, hon brukar aldrig säga såna saker. *** mamma är jättegullig. Jag sätter min vänstra hand på att det är han som pratar illa om oss. Inför barnen. Skadar dem psykiskt genom att berätta att vi är dåliga och jag blir så arg, så upprörd! Hur kan han göra illa mitt barn på det sättet?

Jag är medveten om att han rökt ett tag, men inte i vilken omfattning. Sist kom dottern hem och hennes väska stank rök, likaså hennes hår. Där blir jag inte ens upprörd, jag blir förbannad. Hon har astma och han RÖKER i hennes direkt närhet och inne som det verkar då hennes saker luktar. HUR kan man göra så mot sitt barn? Han nekar och säger att det likväl kan vara jag som röker. Vad är de för människa jag har skaffat barn tillsammans med? Hon förtjänar något bättre än honom...

Sist hon kom hem berättade han att de hade varit och badat. Han ville väl skryta om vilken duktig pappa han är. Dottern berättade, det jag förstod att * också hade varit med, men inte pappas nya flickvän. Och så sa hon något om att vänta i trappan, * och pappa åka rutschkana.

Jag blir lite förundrad. Jag orkar inte ens bli upprörd. Jag vet självklart inte hur det ligger till exakt, men jag hoppas verkligen inte han tog med sig två små 3-åringar till badhuset och lämnade den ena ensam i trappan när han åkte rutschkana med den andra... Då borde han fråntas all vårdnad om sina barn. Man lämnar inte en tre-åring ensam i ett badhus ens i fem sekunder.

Jag känner mig frustrerad och ensam. En pappa som medvetet gör illa sitt barn, både psykiskt och fysiskt. Vad kan man göra? Inget. INGET!

Och jag undrar, vad är de jag inte vet om? Vad är det som händer där som jag inte ser?

Tillbaka till sidans topp

««

[bläddra]

»»

Kommentarer

HäxanSurtant: (12 feb 2012 17:39)
Å så jobbigt... Går det att prata med honom över en kaffe om hur mycket ALLA (även han!) tjänar på att ni har en god relation, och tillsammans kommer överens om vad som är OK och inte? Känner igen situationen, om än inte lika illa, med mitt ex, och det är i alla fall det jag gör i de lägena, och det som än så länge funkar ganska bra...

PieceOfCake: (12 feb 2012 19:01)
Tyvärr inte. Det här är en man som lägger all skuld på mig. Han lägger även skulden på mig för att jag lämnade vår katastrofala relation, för att ja, helt enkelt överleva och kunna ta hand om mitt barn. Han vägrar träffa mig om det inte handlar om överlämning eller möte på Familjerätten gällande schema osv. Varje gång jag försöker få till något bra för dottern, som att hon kanske kunde få fira födelsedagen tillsammans med oss båda, så är det spott och spe om hur dålig jag är och att han önskar han slapp träffa mig någonsin alls. Tyvärr.

Den som lider mest i detta, eller kommer göra när hon blir mer varse, är ju tyvärr dottern. Och det gör ont i mitt hjärta.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: