PetG
It´s all in my head
11 aug 2012 07:10Har funderat en del över hur en nära vän till mig ofta kan få mig att känna mig så dålig och otillräcklig. Det är absolut inget hon vill eller försöker göra, utan det beror endast på hennes sätt att vara en sån bra människa. Hon har tålamod och verkar aldrig ens vara i närheten av att vilja höja rösten eller säga till sitt barn mer än på det där pedagogiska, lugna sättet. Hon är medveten när det kommer till mat, undviker socker och äter bara ekologiskt. Hon är snäll och en bra vän.
Men,, det är något med hennes person som får MIG att känna mig dålig. Jag tror jag satt upp henne på en piedestal som en supermänniska och har inbillat mig att hon tycker jag är dålig de gånger jag inte är den mest pedagogiska, serverar både ketchup och festis till barnen eller bara något så enkelt som att låter barnen titta på film...
Ja, jag vet inte varför det är så, och det är jobbigt, men i hennes sällskap känner jag mig inte tillräcklig... Och ja, på några plan kanske jag önskar att jag var mer som hon, men samtidigt vet jag att jag är TILLRÄCKLIGT bra ändå.. Den medvetenheten finns ju i tankarna, så jag önskar bara att känslan av tillräcklighet fanns i magen också när jag är med henne.
Någon som känner igen känslan?
(btw så känner jag mig extra dålig som ens känner så här som jag gör...*suck*).
