vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

norrakvarken

min halvtomma halvfulla kvot

25 sep 2017 14:35
Vi läser om olika sätt att se på lärande. Vissa teorier utgår från att det sker utifrån mognad, eller stadier som vi går igenom. Andra menar att det är en reaktion mot det som händer runtomkring oss, problem vi stöter på eller liksom som en anpassning av vår omedelbara kultur. Ja, eller genom manipulation.
Så börjar jag fundera på min intellektuella förmåga. När jag var yngre förstod jag allt så lätt, vad som förväntades av mig hade jag liksom redan uppnått. Jag undrar om jag blev lat. & om jag på nåt vis stagnerade. För jag har ofta en känsla av att det finns ett tak för min uttalade förståelse. Som när jag ska prata politik eller om relationer. Jag förstår jättelätt när någon förklarar för mig, men jag känner mig korkad & dum när jag själv ska sätta ord på resonemang. Det är som att jag har ett sådant förutsägbart spår, som jag utifrån tycker är banalt, men jag kan ändå inte förmå mig till att komma vidare. Fast jag har kapacitet att förstå sammanhang, har jag liksom svårt att tolka dem själv.
Mina kompisar, de är så mycket smartare än jag. Alltså. Så. Mycket. Smartare.
& de har kommit längre i att handla efter sin moral & reflexmässigt göra rätt. Jag känner att min reptilhjärna är mest aktiv, det är en kamp att tämja den & vara den människa jag vill vara. Jag känner mig barnslig & ofta orättvis & egoistisk. Som att det svarta är störst & jag måste få tänka en stund innan jag kan göra rätt. Jag behöver tid alltid. Det gör att jag känner mig trög. Det kommer så mycket plumpt när jag ska improvisera & bra mycket klokare när jag får tänka efter. Fast ändå inte klokt på den nivå som jag skulle vilja.
Jag undrar hur mycket överseende folk runtomkring mig, har med mig. Suckar inombords och räknar till 10 & tänker: ”Men hon är bra egentligen, gott hjärta & charmig & fin”, för jag tror att jag är irriterande!
& kanske mildras mitt beteende av att jag lever tillsammans med en väldigt generös & inkluderande man. Han tar vid där jag brister. Han har oändligt tålamod & är klarsynt när det gäller godhet & ”ondska”. Han är praktisk & teknisk.
Jag vet inte riktigt vad jag är. Jag har varit smart. & nu då?
Jag har en massa genomtänka principer, men betyder det bara att jag är anal?
Jag önskar jag kunde förlösa mig själv, jag vill vara god & knivskarp & lojal & solidarisk & tålmodig & kompetent & rolig & kreativ.
Men nu känner jag mig på min höjd som en under-medelmåtta. I alla avseenden utom i relation till min katt. Hon tycker att jag är bäst.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

norrakvarken
123 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge norrakvarken en ros

norrakvarken har skrivit om

Föräldraskap

norrakvarkens senaste Ord

» frost
7 nov 2017 09:26
» vad nu då?
18 okt 2017 09:43
» hösten
2 okt 2017 12:44
» insjön
26 sep 2017 14:15
» min halvtomma halvfulla kvot
25 sep 2017 14:35
» honung, råg & rödlök
22 sep 2017 11:29
» en stund på jorden
14 jun 2017 20:58
» havstulpaner i skrovet
30 maj 2017 20:58
» mors dag
28 maj 2017 09:54
» torsdag
4 maj 2017 07:51
» vårdcentralen
6 apr 2017 16:25
» Tarotlekens narr
18 mar 2017 11:51
» vilse hemma
1 dec 2016 21:21

Dagens namn: Elisabet, Lisbet
:: reklam ::