norrakvarken

vilse hemma

1 dec 2016 21:21
Jag körde in i byn & det var vintervitt. Snöigt & juldekorerat, så vackert att det gjorde ont. De där rottrådarna som vickar på sig hundra meter under jorden. Hemmakänslan som lägger sig tillrätta i en kattkringla. För att efter ett halvt ögonblick resa på sig & påminna mig om att det inte är hemma längre.
Så främmande & så bekant. Som om tiden stått helt stilla samtidigt som den obevekligt vandrat rakt mot horisonten & försvunnit galaxer från mitt synfält. Vårt gamla hus ligger i hörnet av gatan, där det ”alltid” legat. Med sitt orangea tegel. & det där fantastiska äppelträdet. Men trädgården är helt annorlunda. Alla andra träd har någon huggit ner. & klätterhortensian på fasaden är borta. Någon har byggt en stor veranda istället. & bytt ut alla fönster.
Kyrkan står högst uppe i backen & flämtar med varma ljus i fönstren. Jag minns hur det luktar därinne. Jag minns hur det känns att tåga från skolan & upp dit. Att gå in över det där trägolvet i halvfuktiga snowjoggings, att sätta sig på en bänk & leka med bänkradsdörren längst ut på kanten. Jag minns psalmtavlorna & de tända stearinljusen. Guldlampetterna. En vävd Jesus på pianot. Jag minns orgeln & Mickans mammas röst när hon sjöng ”O Helga Natt” så jag började gråta en gång, men fattade inte varför. Jag minns hur det känns att stå framför altarringen & det står vaser med granris överallt, jag minns hur det känns att sjunga ”Nu tändas tusen juleljus” & känna bubblet i kroppen. Jullovsbubblet. Jag minns hur det känns med björklövskvistar & Idas sommarvisa. Sommarlovsbubblet. Jag minns ett hav av liljor på golvet & kistor. Tårar som droppar ner på psalmbokens tunna blad.
& Konsum ser likadant ut. Fast inte likadant. Det är ingen liggande åtta & skylten är inte grön. Men huset som ligger ovanpå ligger fortfarande ovanpå. En lång rektangulär konsum-låda med en helt vanlig villa ovanpå. Tänk att bo där. Tänk så många gånger jag fantiserat om att bo där. Som Karlsson på taket. Konsumtaket. & jag minns anslagstavlan innanför dörren. & sen kom fågelmaten. Kattmaten. Sen fryspåsar & sånt. Sen långa raden av kylvaror. Medvurst & sånt. Mejerikylarna. Frukten & grönsakerna. & mittemot hyllan med Tom & Jerry-kex. ”Kan vi köpa det, mamma?” Leksakshyllan nästan ända framme vid kassan. Twistband, studsbollar & målarböcker. ”Snälla, mamma?!” Julkalendrarna bredvid varubandet.
På macken är det bara självbetjäning & ingen oljig farbror som man ska betala till. Kiosken står kvar. Handlar folk där nu också? Vad är det istället i den där lilla boden där man kunde hyra videofilm?
& sen parkerar jag & går ut ur bilen. Det är så vitt & så tyst. Vemodet är som en smekning & karatespark samtidigt. Granarna har tunga grenar, vita. Det luktar snö, det är mörkt & stjärmklart & jag vet hur det känns att ha alldeles rosiga kinder & att ha slickat sig för många gånger runt munnen, så huden blivit torr & irriterad. Jag vet hur det känns att åka nerför pulkabacken ”sista gången” hundra gånger.
& allt finns ju här. Allt står kvar.
Men allt är annorlunda.

Tillbaka till sidans topp