norrakvarken

play

4 mar 2014 08:48
Bordet är fullt av blommor till Lilling som just blivit två. I köket hänger en girlang i taket av gratulationskort. Jag börjar sträcka på mig & gäspa. Vakna upp ur den senaste tidens alla sjukdagar med snoriga nosar, hosta, penicillinkladdiga doseringssprutor i gråtande små munnar, kräkstorket, det hysteriska toastädandet & den tunga handspritsdoften runt mig.
Duvorna har kommit tillbaka till kvarteret, sitter på taken samtidigt som jag ska försöka känna efter nu. Vart var jag innan jag satte mig på paus?
Ikväll ska jag på Hopp-möte. Ska promenera dit i vårvintermörket. Hoppas mina skor klackar lite. Min kropp, var är den? Fick remiss på massage av min själavårdare. Insåg att jag går omkring och tror att min kropp bara är mitt huvud. Jag låg där på massagebänken och tänkte "Vad långt ifrån mig hen är nu" samtidigt som jag fick fotmassage. Så svårt att ta tillbaka sin kropp. Inte bara efter övergreppen, utan bara för att jag har nog aldrig tagit till mig den från början. Jag har aldrig idrottat, till exempel. Jag har inte lärt känna min kropp, jag vet inte vad den går för. Jag får ångestförnimmelser av allt som känns. Jag har utforskat mitt inre. Det tar ju aldrig slut. Men, kanske ska jag försöka bli vän med min kropp. Mer än att måla naglarna, smörja in mig med body butter och fila fotsulorna nån gång ibland.

ett. kanske träna
två. bada bastu
tre. bli krokimodell

Nä, ta bort trean.
Snart ska jag börja mitt nya jobb. Kroppsarbete. Det har mitt outgrundliga oändliga undermedvetna kanske fixat bra till mig. En kombination av kroppsarbete & terapi, som jag ju tror på. Det blir bra. Jag ska sluta noja för att jag ska köra fel i den där fula golftraktorbilen & att jag inte kommer vara ytligt vacker i reflexkläder. Händerna i jorden & en lövblås på ryggen.

Tillbaka till sidans topp