norrakvarken
fortfarande
23 nov 2013 21:52Sitter i min medsysters bil,
svarta november,
från ännu ett möte där jag pratat om dig
gråtit över dig
Du som fortsätter som ingenting hänt,
inga ärr & öppna sår i dig
Inga kroppsminnen & snedtända skyddsfasader
som gör allt svårt
Jag vill så gärna liksom förlåta
Som en mjuk filt över det förflutna
Försonas & sluta värka
Men alla livstecken från dig,
när du blir kött & blod
Väcker sorgen & det väldiga
raseriet:
Hur kan du, när inte jag?
Gå vidare & leva ditt liv
som om ingenting hänt
Hur kunde du våldta mig &
fortsätta
med huvudet högt
Att du inte går sönder
Och jag klappar katten som ser ut som ett stackmoln,
klappar & klappar
Undrar varför världen är så in i helvete för liten
Så du finns i periferin
Jag vill ju inte veta, inte bli påmind
Men får jag chansen
slukar jag minsta smula jag kan få
& hulkar över matlagningen, då
när jag ska vara stark
Jag är mamma,
som inte ska gråta ner i lasagnen
Och du är läkare med dina överdimensionerade händer
Och du är pappa med dina vattniga ljusblå ögon
Hur kan du vara det?
När tiden går tror jag ibland att jag
inbillat mig
Jag tvekar & tvivlar, tänker
Det var mitt eget fel
Men så träffar jag andra som
träffat dig
Som säger om dig
att du är en psykopat
manipulativ & kall
Det skrämmer mig
Jag tyckte så synd om dig
För att du ville att jag skulle tycka synd om dig
Och sen brände du in dina handavtryck på min kropp
Tog mina bröst till dina & jag vet inte hur jag
någonsin
ska kunna återerövra dem
Du gjorde min lust till en kraft att vara rädd för
Som om den var en del av dig
& jag vet inte hur jag ska
ta tillbaka den
Och du
går vidare som ingenting
Högt huvud på lite kutig, gänglig kropp som skriker efter medlidande
Så du kan få allt du vill ha
127 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge norrakvarken en ros