vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

norrakvarken

låt dig övertygas av de små, nordliga kvark

2 sep 2013 21:55
Kära dagbok,
Jag är så stolt över mina döttrar. De har båda precis börjat på en ny förskola. Femåriga Lovis förskola stängde trots vår kamp & våra tårar. Alide gör sedan några veckor tillbaka karriär som dagisbarn, efter nästan ett & ett halvt års skönt häng hemma med sin pappa & mig.
På Lovis avdelning luktar det lite unkna könsroller till vår stora fasa. Inte alls som vi är vana vid, att få stöd i att hon ska utforska sin personlighets alla vrår & inte begränsas till att bry sig om sitt yttre & lugna stilla omhändertagande lekar i dockvrån. På förra förskolan startade dom en pirat-hype hos barnen när vi sa att vi var lite oroliga för denna besatthet av Disney-prinsessor hos vår unge. De läste ”Så gör prinsessor”-böckerna av Per Gustavsson . De hälsade henne inte en enda gång med ”ÅH VAD FIN & SÖT DU ÄR!” utan med ”HEJ KOMPIS! VAD GLADA VI ÄR ATT DU ÄR HÄR!” Och så vidare. Men nu är det alltså ganska annorlunda. Och vi känner oss alldeles för nya i gamet för att ta upp det än. Men vad gör vårt barn, när hon möts av allt det som hon dragits till & vi varit så rädda att hon ska slukas upp av? Hon leker frisörsalong & byter om till den puffigaste, vippigaste, volangigaste klänningen & frågar en ännu främmande liten vän: ”Ska vi leka med bilar nu?”. Hon berättar glatt på vägen hem hur mycket hon lekt med både Jennifer & Jessica & Oprah, men också hur hon väldigt mycket lekt med Ludde, Algot & Emir. Jag tycker det är så starkt av henne, för under inskolningen såg jag ju hur extremt uppdelade barnen var. Pojkar för sig & flickor för sig. Och jag blir också stolt över oss, att det ändå har kommit med, det där vi har sagt om att alla barn kan leka tillsammans och det finns ingenting som heter ”pojklekar” eller ”tjejsaker”!

Det var ganska lätt att tro att hon var en lerklump att forma mellan våra händer när hon var liten, upp till 3 år ungefär. Som vi kunde stöpa i vår form & förbereda för världen, med styrka och trygghet & en känsla inombords att hon skulle alltid få vara delaktig & att hon aldrig skulle behöva bry sig om könsnormerna, eller åtminstone inte så länge hon fortfarande var ett barn. Men den yttre världen nästlar ju sig in. Såklart. Ganska malligt av oss att tro att vi skulle kunna representera ALLT & vara den enda referensramen. Vi kan ju inte skärma av henne från den verklighet vi lever i. Vi måste ju istället lära oss att lära henne att handskas med den, med det hon möter. & också vara öppna för att hon vill utforska det som vi tycker är farligt. Det skulle vara så otroligt lätt att bara flyta med, att inte höja på ögonbrynen, att bara tillåta utan att ifrågasätta. Visst, sminka dig du, lilla vän! Ja, men såklart ska du ha en liten behå på din barnkropp! Självklart, hjärtat, ska du få sitta alldeles obevakad på nätet & surfa runt!
Då skulle vi inte behöva försvara någonting för andra vuxna. Vi skulle vara charmiga, easy going-päron. Inte överanalytiska, stränga & anala.
Ibland tycker jag det är svårt att hålla fast vid det jag tror på när jag blir ifrågasatt av människor som tycker att det där jag tycker är så fel är så självklart att det inte finns utrymme för att fråga sig varför? & vad blir konsekvensen på längre sikt? . Jag blir liksom överrumplad av den där självsäkerheten, det där raka spåret. Och osäker av den där ”Men herregud! Det är barn, inte politik”. Inte osäker på mina åsikter, egentligen. Men på det där bakomliggande ifrågasättandet av min förmåga som förälder. Det som ständigt jagar mig – är jag verkligen värd att få kalla mig mamma? Men det är en helt annan grej. Som jag önskar jag hade fler vänskapliga föräldrar att prata med om. För jag känner inte nån som känner som jag & undrar som jag & grubblar som jag. Inte som ända in i märgen verkligen tvivlar på den egna dugligheten i att uppfostra ett tryggt, harmoniskt, fritt, vilt, sympatiskt, självtillräckligt barn.

Men jag letar efter tecken hos döttrarna, att det går ändå. Att jag & vi kan klara vår uppgift.
& Alide, som alltså precis börjat på förskola, får mig ändå att räta på ryggen lite. För hon har alltid varit en introvert person. En tyst liten observatör (ja, inte när hon är hemma själv med oss, förstås). Hon har å ena sidan varit väldigt tydlig med vad hon vill & vad hon inte vill, men också blivit så väldigt stel bland främmande människor att hon tystnat alldeles & bara vi som känner henne kan se ”Nu vill hon inte”, ”Nu är hon ledsen”, ”Det där tyckte hon var spännande” osv. Det har oroat mig, såklart. Jag har tänkt: ”Vad har jag nu överfört för dåligt självförtroende?”.
Men vad har vår kloka, fina lilla bebis nu gjort? Hon har tankat trygghet hos sin pappa under inskolningen, suttit tryggt i hans knä & lärt känna omgivningarna & de nya personerna lite på distans. Och så en dag reste hon sig ur hans knä & var bara med. Nu har hon till och med börjat visa humör för pedagogerna & hon springer så snabbt hon kan på sina små ben med sitt gluggiga gulliga leende & ropar ”HEJ MAMMA!” när jag hämtar henne om dagarna!

Nu sover dom båda & imorgon blir en ny dag att utmana. & att njuta av.


Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Althea: (3 sep 2013 09:32)
Vem hade trott att när min äldsta dotter började förskoleklass skulle hon vara mest rosa av alla? Jag har verkligen kämpat för att ge henne alla valmöjligheter och har alltid använt alla slags kläder färger och leksaker. Men hon älskar rosa. Så då får hon göra det. Medan nummer två var jag mindre noga med av olika skäl. Hon älskar grönt, Spindelmannen, vill ha boxershorts för det är skönare och gillar dinosaurier. Och det får hon göra. Jag tror att jag kan forma till en viss del men de är det de är. Tur är väl det :-)

norrakvarken: (3 sep 2013 19:34)
Althea - Javisst! Det är bara det där kluriga i att förstå vad som är den egna personligheten/smaken/intresset & vad som är anpassning. Men vi föräldrar måste ju älska & stötta oavsett om det gäller en rosa prinsessa eller en grön Spiderman!
Jag tror på att erbjuda det som finns utanför normen, för att skapa nånting större att röra sig inom. Men nu alltså inte förbjuda det som är normativt, som jag nog var mer inne på när hon var mindre. Inser att det är helt fel & blir en begränsning när det är just begränsningarna jag vill motverka!

Althea: (3 sep 2013 20:11)
Jag håller med i det du skriver. Jag var likadan och skulle bort från normen, men då blir det likafullt inte alls valmöjlighet. Jag försöker som du förhindra begränsningar eller i alla fall ge alternativ. Men som sagt, vad är personlighet och vad är påtvingat? Å andra sidan tror jag att om man hela tiden ger alternativ och inte fastnar i det normativa så kan de välja på ett annat sätt när de blir större. Eller jag tror då det. Förhoppningsvis breddar man vägen även om det är mycket rosa just nu för min äldsta dotter. Hon ska aldrig behöva känna att hon måste, men nu är det ju som sagt inte bara föräldrarna som påverkar utan kompisar, samhället, förskola, släkt och så vidare.

Tintomara(?): (3 sep 2013 21:59)
Jag har ju alltid varit väldigt feministisk i mina egna ögon, men sen kommer det där med erfarenheter in också. Som när jag köpte en fin docka till min ende manlige avkomling när han fyllde ett. Tro inte att han ens tittade åt den. Det var bara bilar och bilar och bilar... Han hade aldrig varit på dagis så inte kan han ha blivit hjärntvättad precis. Där fick man sig ju en liten knäck... ;-)
Nu som vuxen är han militär - men absolut inte nån stöddig machotyp för det. (Såna fördomar man har!) Han är snäll och hjälpsam och har fixat tvätt och matlagning sen tidiga tonår, om inte tidigare förresten. Inte skäms han för att krama om sin gamla mormor heller! ;-)
Av de kvinnliga efterkomlingarna har jag alla sorter, från en liten vilding som gillar fordon och datorer till en riktig prinsessa som jag knappt ens sett i långbyxor. (Jodå, nån gång.)
Själv tycker jag inte att jag har hindrats på något sätt av att vara kvinna, fast så här i backspegeln tycker jag att jag lagt för mycket tid på utanverk som kläder, smink och frisyr etc. Så många timmar jag sprungit i affärer för att hitta skor och väska som matchar.... exempelvis. Men det var ju roligt då.
Om det är något jag skulle önska beträffande könsroller så är det att tjejer ägnade mindre tid åt sitt yttre utan kunde känna att de dög ändå, och att pojkar slapp bli så macho och tro att de äger sina kvinnor. Och att tjejer inte virade in sig i små rosa moln så fort de blir kära utan tänker lite sunt. (Bry er inte om vad han säger, notera vad han GÖR!!)

Betty: (4 sep 2013 10:07)
Min dotter var tokig i rosa volanger och barbiedockor när hon var liten, trots att jag erbjöd alternativ så det stod härluga till. Till slut gav jag upp och lät henne frossa i det för henne så åtråvärda då. Och då gick det över. När hon fick överdosera lullull och rysch så fick hon liksom nog. Nu är hon supercool och råfeminist.

pussel: (4 sep 2013 13:12)
Kommentar till kommentarerna: Det är ju egentligen inte den egna ungen man ska förändra utan en del av världen. Så om din unge råkade gilla rosa spelar ingen roll, det är hur vi alla beter oss mot alla barn som formar samhället och som betyder något.

@norrakvarken: Mycket bra text. Du verkar ha ett sånt sätt på världen och barnuppfostran som jag tycker är det rätta (det finns inga pojklekar eller tjejsaker!). Hoppas att ni lyckas få fram ert budskap på den nya förskolan om den skulle visa sig vara så uppdelad som ni befarar.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

norrakvarken
125 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge norrakvarken en ros

norrakvarken har skrivit om

Föräldraskap

norrakvarkens senaste Ord

» isbjörnsreflektioner
24 nov 2017 10:29
» overallprasslet
20 nov 2017 09:39
» frost
7 nov 2017 09:26
» vad nu då?
18 okt 2017 09:43
» hösten
2 okt 2017 12:44
» insjön
26 sep 2017 14:15
» min halvtomma halvfulla kvot
25 sep 2017 14:35
» honung, råg & rödlök
22 sep 2017 11:29
» en stund på jorden
14 jun 2017 20:58
» havstulpaner i skrovet
30 maj 2017 20:58
» mors dag
28 maj 2017 09:54
» torsdag
4 maj 2017 07:51
» vårdcentralen
6 apr 2017 16:25
» Tarotlekens narr
18 mar 2017 11:51

Dagens namn: Stig
:: reklam ::