norrakvarken

hopp

18 aug 2013 20:06
Har träffat mina hoppor idag & jag behövde det mer än vad jag kunnat föreställa mig. Att få vara i närheten av, att få tillhöra & dela med dessa kvinnor - det gör mig hel på ett sätt jag aldrig upplever annars. Den här skevheten jag upplever utgör min person, den kan de förklara för mig. Damma av mig & få mig att gnistra. Få våga tro på att jag må vara skev, men jag är inte Fel. & deras sorg&trasor är också min sorg & mina trasor. Vad övergrepp kan göra med en människa. Hur det kan forma. Vi är så besläktade med varann. Hur vi bär vår skam & någon annans skuld. Hur allt annat utom vi själva blir viktigast att prioritera. Hur vi lämnar marken & glömmer bort hur det känns att vara jordad, få vara kött&blod & att få göra misstag.
Jag fann sån tröst i hur du erkände att du tappat besinningen & skrikit, för det du skrikit var Respektera Mig. Jag fann sån styrka i att du bär ditt helvete med sådan värdighet & vrede & insikt. & jag fann sån värme i hur du lärt dig ta hand om dig själv med värme & lyhördhet.
Och det är något stort i att få ordet & bli väntad på, jag som har svårt att ta plats & samla mig fort. Att våga prata, inte babbla&flamsa, om mitt innersta som nästan aldrig tar sig förbi censuren. & hur de orden inte hänger i luften i en obehaglig tystnad eller dränks av någon annan. Att bli stannad vid, lyssnad på, bekräftad. Stort fint prassligt paket för mig att glädjas åt & att vårda.